Varningar för fortsatt hög inflation

Efter coronakraschen var jag liksom många andra lite chockade över att världen stängde ner, vi gick in i lågkonjunktur medan börserna rekylerade upp och dubblades i värde. För att förstå det i detalj gjorde jag en djupdykning i ämnet och läste på hos trovärdiga källor.

En av dem är Ray Dalio och Bridgewater som delat mycket om hur makro fungerar och har ett bra track record i att vara en av världens bästa makrohedgefonder. Jag beskrev deras bild av den typiska börscykeln här på bloggen i våras. Den säger att när centralbankerna går in med likviditet och stimulanser (sänker räntor, köper tillgångar, trycker pengar) samt tillväxtutsikterna förbättras går börsen upp. Det var vad som skedde och passar också väl in med det motsatta läget där vi är idag (minskad likviditet och minskande tillväxt ger börsnedgångar).

Det som hände parallellt med stimulanserna under pandemin var att man utöver låga räntor, höga tillgångsköp (QE) också gick med stora budgetunderskott (hela 10 % av BNP i USA). Alltså arbetade både expansiv penningpolitik och finanspolitik ihop. Det ledde till att Bridgewater varnade för att inflationen kommer som följd. Det gjorde den, och det med råge. Nu sitter vi här med över 10 % inflation, ökande räntor och kraschande börs och bostadspriser.

Inflationen kan vara här för att stanna

När dessa personer nu varnar för att inflationen är här för att stanna kan det vara värt att lyssna. Inflationen kan vara här för att stanna eftersom när man väl fått igång inflationen är det svårt att ta stopp på. Dessutom är ekonomi och finansmarknader nu vana med låga räntor vilket kan göra det för smärtsamt att höja räntorna så mycket att inflationen tar stopp. (1980-talets höga realräntor skapade ganska stora finansiella svårigheter i en tid med klart lägre belåning än idag). Istället tror de centralbankerna förlorar kampen mot inflationen och låter den löpa på samtidigt som skulderna försvinner med en hög inflation.

Givetvis kan de ha fel, men det finns en risk. Det är inte bara Ray Dalio och Bridgewater som varnar för det, utan flera andra har tagit upp risken.

En populär bok som heter ”The End Of The World is Just the Beginning” som kom i början av året varnar också för högre inflation och högre kostnad på kapital. Den bygger på idéen om vad som händer om deglobaliseringen tar fart, geopolitiska kriser blossar upp och när världens åldrande befolkning går i pension och slutar jobba. En av slutsatserna är att kostnader går upp när vi inte har hela världen att tillgå. Speciellt blir arbetskraft dyrare om låglöneländer inte kan konkurrera vilket pressar upp inflationen.

GMO:s Jeremy Grantham är också inne på samma linje och tror på framtida brister på råvaror och arbetskraft. Han menar på att detta kommer driva på inflation men också vända pendeln från kapital till arbete efter 40 år åt andra hållet (amerikansk medianlön har stagnerat i 40 år, mycket på grund av globalisering). Dessa är bara några av ett flertalet personer och investerare som varnat för fortsatt hög inflation.

Givetvis kan de också ha fel och vi kanske återgår till en alltmer globaliserad värld med en ständigt växande pool av arbetskraft, men det finns en risk.

Hög inflation i Sverige?

Det man ändå måste komma ihåg är att inflation är valutaspecifikt. Vi har ju inte lidit av att det varit hög inflation i Indien eller Brasilien senaste decenniet. Men kapitalmarknaderna är globala vilket gör att om man måste ha höga realräntor i USA kommer det vara höga här. Riksbanken brukar regelbundet skylla ifrån sig och säga att de måste följa FED och ECB.

Stora frågan är hur svensk ekonomi kommer reagera på högre räntor och hur mycket det trycker tillbaka inflationen här. Riksbanken lyfte i sin senaste penningpolitiska rapport att svenska hushåll är mycket mer känsliga för ränteändringar än andra länder. Exempelvis är majoriteten av lån i Sverige med rörlig bindningstid mot 30 år i USA och vi är också klart mer belånade. De visar att hushållen är nästan dubbelt så räntekänsliga mot 15 år sen då man höjde räntorna innan finanskrisen. Det är därför de motiverar att vi bara behöver höja styrräntan till 2,5 % i Sverige mot 4,5 % i USA.

Problemet är bara att höga amerikanska realräntor kommer ställa krav på högre här i Sverige. Amerikanska realräntor är uppe på 2 % vilket krossat den svenska kronan mot dollarn. Dollarn mätte sin högsta notering mot svenska kronan någonsin. En dyrare omvärld kommer leda till dyrare importer och högre inflation.

Det hela gör att Riksbanken kanske måste höja räntan än mer, vilket kommer vara ännu tuffare för svenska hushåll, och vi går in i en ännu djupare lågkonjunktur vilket kommer dra ner svenska tillgångspriser ännu mer. Det behöver inte bli så, men det finns en risk.

Riskerna finns, hur vi agerar är det viktiga

Riskerna finns, de har alltid funnits, både idag när vi är mitt inne i händelseförloppet för ett år sen när Bridgewater började varna om inflationen. De har också funnits tidigare när andra varnade för att centralbankerna tog i för mycket även om det inte blev så.

Att förutspå makro, inflation och räntor är i stort sett omöjligt. Inte ens centralbankerna med alla deras resurser lyckas med det och det är deras primära syfte. Det enda vi kan konstatera är att det vi antagit för det normala lätt kan ändras vilket årets utveckling är ett bevis på.

Det viktiga är istället att fokusera på vad vi kan kontrollera. Att ta hänsyn till riskerna och att det kan hända. I en podd hörde jag begreppet om vikten av positionering. Att vara positionerad för olika utfall. Det är vad jag anser är det viktiga när man investerar. Att inte få panik av att höra att inflation och räntor kan ligga runt 5 % en lång tid framöver, utan att vara positionerad så att man klarar av det. Det är därför jag så många gånger tar upp vikten av diversifiering i portföljen för att klara sig oavsett utfall.

Nu får vi se om inflation och höga räntor är här för att stanna. Det som årets utveckling och ett högre ränteläge oavsett gjort är att höja avkastningskraven. Detta gynnar de som nettosparar och vi får en högre avkastning på sikt. Sen får vi bara hoppas på att det inte innebär ett förlorat decennium som under tidigare utdragna inflationsperioder.

EDIT. Fler som varnar: