Vid årsskiftet gick jag ut med en strategi som jag kallade för mean reversion-strategi. Principen bygger på att köpa tillgångar som är undervärderade och ogillade av börsen, men med potential att slå börsen över tid. Detta var mycket drivet av lyckade satsningar under förra året, då jag investerade i gruvbolag som gick bra. Nu några månader senare tänkte jag att det kan vara intressant att komma tillbaka till ämnet.
Initialt gick de flesta mean reversion-case bra under året. Uranbolagen gick upp med 40 %, guldbolag med 20 % och tillväxtmarknader med 10 %. En av mina aktieportföljer är också lite vinklad mot mean reversion då det finns många oljebolag i denna portfölj. Däremot så har det gått mindre bra sen dess. Både uran och guldbolagen har vänt ner och brytit sin uppåtgående trend. Mina tre oljerigg-bolag är ner med -33 % sedan mitten av januari.
Att det är en nedgång och motvind är något helt naturligt och som kommer att ske otaliga gånger. Men som med alla aktiva strategier börjar jag alltid tveka i motgång jämfört med medgång, speciellt då trenden är viktig i dessa typer av investeringar. Ett annat svårt område med just detta är att allt går i cykler, dels kan det vara korta och dels kan det vara långa (decennier). Raoul Pal hade just bra om det på sin sida Realvision och menar på att den långa cykeln inte riktigt är över för nedgången i råvaror. Detta kan också stämma, då råvaror ofta går ner i lågkonjunktur vilket vi ännu inte varit inne i. Det skedde bland annat i finanskrisen 2008-2009 då många råvaru-ETF:er tappade 60 % eller mer. Det är alltid svårt det där med när man ska investera i fallande tillgångar, då de kan mycket väl falla mer. Det ser vi inte minst senaste åren i råvaror, och trots en 100 %-ig uppgång i gruvbolag så hade man fortfarande varit back om man investerat under åren 2011-2014, varpå det är viktigt att inte gå in för tidigt.
När man har lite motgångar gäller det att sätta sig in i sina case och utvärdera om de är bra att behålla eller inte. Min egen bedömning av läget är att olja och oljeservice kan ha svårt framöver, speciellt om konjunkturen förändrar sig till det sämre. Det är mycket makro i detta och det är svårt att avgöra utvecklingen för olja. Jag har också kollat lite mer in i själva innehaven i ETF:erna för guldbolag och uranbolag (GDX, GDXJ och URA) och har sett att många innehav inte är direkt billiga och det krävs en uppgång i både guld och uran för att de ska löna sig.
Många guldbolag är nu 70 % dyrare än vad de var under hösten 2015 då jag började bevaka dem och värderas därmed till P/E 30-50, så klart dyrt under gällande förhållanden och en uppgång i guldpriser krävs för att räkna hem investeringen. Detsamma gäller urangruvorna som till största delen är projekteringsföretag. På sikt tror jag på uppgång i både uran och guld, men vi har inte sett det än och det kan dröja ett tag innan en sådan uppgång kommer. Mitt val har varit att sälja dessa ETF:er i förmån för tillväxtmarknader (EYLD) och GMOM (ännu inte sålt guldbolagen men kommer göra det inom närmsta månaden). Trenden är har vänt till neråt i både guld och uran men de kommer att ligga för bevakning framöver. Sen får vi se framöver om det var ett bra val att utgå från trenden, det kan lätt bli zig-zag förluster också.
Två nya case som läsare delat är solceller och shipping, båda riktigt intressanta och kan lätt speglas av ETF:erna TAN och SEA. Solceller har ju helt klart potential framöver och trots billigt kol, olja och naturgas kan det finnas potential att växa. Många av bolagen i TAN värderas till ca P/E 10 med tillväxt på 20-30 % per år. Shipping kommer bero lite mer på den globala konjunkturen, så beror helt klart på vad utvecklingen är framöver. Jag avvaktar lite rörelse och momentum i dessa ETF:er, då de är i något av en fallande trend.