Är aktiv stock-picking värt besväret?

Nu är det två år sedan jag började med att investera i aktier. Sedan dess har jag spenderat hundratals om inte tusentals timmar av min fritid på detta och åt att bli bättre på att investera aktivt. Totalt har jag analyserat och köpt 50 bolag under denna tid utöver de flertalet som inte är köpta. Antalet transaktioner hos Avanza överstiger 800 och det är klart många köp och sälj beslut som skett. Trots allt denna investerade tid är jag faktiskt inte mycket klokare som aktiv investerare än vad jag var när jag började. I somras gav jag till och med upp med att aktivt välja aktier, utan använder nu endast kvantitativa modeller. Lite då och då får jag för mig att starta en mer aktiv portfölj, men ger upp ganska snart då jag inte vet vad jag kan göra bättre än de strategier jag använder. Min slutsats från hela denna resa är att vi människor oftast kommer i vägen för prestationen för våra portföljer, vilket gör att det många gånger är bättre att investera efter simpla regler och inte bry sig. Det är också av den anledningen som 80-90 % av investerare inte lyckas slå index.

På denna punkt sticker jag ut ganska mycket jämfört med de andra som finns här i blogg och Twitter-sfären. Många har stenhård tro på sin egen förmåga och vissa lyckas ganska bra. Många av dessa lyckas överprestera index år efter år, frågan jag ställer är om de verkligen lyckas slå simpla modeller som efterliknar deras strategi? Det är på denna punkt jag gett upp, istället för att försöka slå index på egen hand utvecklar jag modeller att slå index åt mig. Helt enkelt gör det hela automatiserat och tar ut mig själv ur ekvationen. Jag jämförde med de nästan 10 000 portföljer som fanns på Shareville och min Magic Formula portfölj har slagit 95 % av dessa, helt enkelt genom att endast använda Börsdatas screener. Kollar vi över längre tid så bör den slå ännu fler, eftersom enstaka år får många in lyckträffar i sin aktieval.

Men det finns också många andra anledningar till att jag anser att aktiv stock-picking inte är värt besväret. Dels är det för att vi dras med så kallade ”biases”, alltså partiskhet. Man kan bli förälskad i en aktie, överdriver tillväxt, överskattar ett bolags förmåga att ha höga marginaler etc. Dessutom kan man se stora rörelser i aktierna som något tecken och anse att man hade fel i sin bedömning. Oftast däremot är rörelserna helt slumpmässiga på kort sikt, utan det är endast på tidsperioder på över ett år eller så man kan utgöra att de reflekterar värde. Men också finns det saker vi får för oss som gör att vi investerar eller inte investerar. Ett bra exempel är i min net-net portfölj där faktiskt den aktie som gått bäst är den jag trodde minst på, mycket med en tro formad från ett antal analyser om denna aktie av diverse tyckare på nätet.

Nyligen lyssnade jag på The Investors Podcast (en podcast som jag verkligen rekommenderar) och ett av deras tidiga avsnitt när de intervjuar Tobias Carlisle (en av mina favoritskribenter).  Han lägger fram det riktigt snyggt; det finns två sätt att vara en värdeinvesterare på, antingen är man som Buffett och investerar i bolag där man tänker att man ska äga bolaget för evigt. Eller så investerar man endast i riktigt billiga bolag efter några simpla värdemått. Han lägger också fram det att han själv gillar båda approacherna, men han föredrar ändå att investera i de billigaste bolagen då det ger klart högst avkastning. Han rekommenderar också att man inte ska göra något själv, utan låta screenern göra jobbet. Han nämner också att Graham, värdeinvesteringens urfader, själv bytte åsikt under sitt liv, från att mer stödja Buffetts approach till att mer anse att man helt enkelt bör investera efter simpla regler och inte göra djupare analyser (se inlägg här). Däremot, om man väl vill investera i bolag långsiktigt, så rekommenderar han att investera likt Buffett. Men han nämner att sådana bolag är långt mycket färre än de rent kvantitativt billiga bolagen.

En stor insikt efter dessa två år är i alla fall att ju mer man lär sig om börsen, desto mindre vet man. Visst kan man analysera bolag och lära sig en hel del om dessa, men många gånger är det så många parametrar man inte kan veta. Jag tror att alternativkostnaden här, i att satsa på att göra djupa analyser mot att investera efter simpla regler är enorm, då man både kommer förlora mycket tid och energi samtidigt som man troligtvis kommer få lägre avkastning än de simpla reglerna. Nyligen kom ett inlägg upp på bloggen Oddballstocks som jag kan rekommendera och passar som ett bra avslut på detta inlägg: You don’t know anything.