Stop-loss för momentumportfölj

I veckan skrev jag om min nya momentumportfölj som jag valt att implementera med stop-loss, för att begränsa nedsidan vilken är ganska stor i momentumportföljer. Däremot var jag oklar på vilken stop-loss jag velat implementera. Tänkte därför gå igenom denna studie där de testat stop-loss på momentumportföljer under åren 1926-2013.

Det de testade i studien var att skapa en momentumportfölj varje månad bestående av topp 10 % aktier med störst uppgång de senaste 6 månaderna. Denna uppdaterades varje månadsskifte. De testade också att implementera en stop-loss på 5 %, 10 % och 15 %. Nedan visas tabellen för 5 och 10 % jämfört med utan stop-loss och mot marknaden. Marknaden gav en månadsavkastning på 0,65 %, en momentumportfölj (winners) gav en avkastning på 1,24 %, vilket är den vanliga dubblingen av avkastning för momentum. Notera däremot den klart mycket högre standardavvikelnsen vilket leder till att Sharpekvoten för momentumportföljen inte är så mycket högre. Dessutom så gav den sämsta månaden en avkastning på -33 %, ganska mycket, och med hjälp av det statistiska måttet ”skewness” är negativt så kan man förstå att det finns många stora negativa tapp.

Med stop-lossen förbättras detta ordentligt. Med 10 % stop-loss är avkastningen för momentumportföljen nästan densamma, men standardavvikelsen och Sharpekvoten förbättrades markant samt att ”skewness” blev positiv, vilket innebär mer stora toppar än bottnar, och största förlusten minskade till -12,87 %. Ännu bättre blev det med en stop-loss nivå på 5 % som ökade avkastningen, minskade standardavvikelsen, ökade skewness och minskade största förlust ännu mer.

Källa: Taming Momentum Crashes: A Simple Stop-Loss Strategy

I ett annat test så ändrade de stop-lossen från inköpspris till dagliga avslut. Aktien säljs om kursen går under -4 %, -8 % eller -12 % från en tidigare dagsstängning. Det blir lite likt ett glidande stop-loss som följer med kursen upp. Avkastningen förbättrades markant för alla nivåer och bäst är den lägsta nivån. Däremot så tar inte studien hänsyn till intradagsrörelser vilka kan vara ganska extrema och därför kan det vara svårt att återskapa samma utveckling.

Källa: Taming Momentum Crashes: A Simple Stop-Loss Strategy

Denna studie visade likt andra studier att en glidande stop-loss är bättre att gå efter, där också en låg nivå är bäst. Frågan är däremot hur bra det skulle fungera på intradagsrörelser? För att kompenserar för intra-dagssvängningar i studien ovan så kan det vara lämpligt att öka 4 %-nivån till ca 5-6 %. Sedan får man också tänka på hur frekvent balansering man gör. Quant-investing citerar en annan studie i sin genomgång där de testade glidande stop-loss på olika aktier i OMXS30 och visade på att 5 % glidande stop-loss gav negativt resultat vid kvartalsvis ombalansering. Där visades att ha 15 % glidande stop-loss är bättre, i jämförelse med 5 % för månadsvisa ombalanseringar i studien ovan.

Ett problem med stop-loss och månadsvisa ombalanseringar är den stora omsättningen i portföljen. I snitt byts 56 % av aktierna ut varje månad, detta i en ganska bred portfölj på 10 % av marknaden. Det innebär 672 % per år och med en kostnad på 0,5 % per byte runt 3,62 % per år. Det är en ganska stor kostnad varje år att betala och drar ner avkastningen markant. I en studie genomförd av Alpha Architect så visar de på att öka innehavstiden till 3-månader så fås en lägre avkastning på ca 1,25 % per år. Detta skulle göra att kostnaderna minskar till 1,12 % per år, eller vara 2,5 % mindre än vid månadsvisa omfördelningar. Därför skulle en kvartalsvis ombalansering vara både mindre tidskrävande, kosta mindre och ge nästan lika hög avkastning. I så fall skulle också en glidande stop-loss på 15 % vara lämplig. Däremot så verkar nedsidan vara större i sådana fall än om man har en månadsvis stop-loss på 5 %.

Det finns ännu ett antal frågetecken om momentumportföljen. Jag kommer denna månad testa att applicera en stop-loss på 5 % från inköpspriset. Redan 3 av 10 aktier har nu åkt ut på bara några dagar. Ska jämföra det mot hur det skulle varit med en 5 % glidande stop-loss. Bara genom att kolla innehaven de momentumportföljer som jag skapade i somras så hade buy-and-hold funkat bäst på de flesta. 5 % stop-loss från priset vid månadsskiftet hade i vissa fall varit bra, men många gånger gjort att man åkt i en dipp och ännu värre var det för 5 % glidande stop-loss. Då dessa portföljer skapades för 3 månader sedan så hade 15 % stop-loss varit lämplig om de hade hållits till nu. Baserat på de senaste 3 månadernas statistik så hade detta varit den bästa regeln och de flesta som såldes vid stop-lossen står nu lägre, speciellt om man använder aktiens topp från det senaste året. Också en gräns på 20 % visade sig vara bra. Utifrån dessa data så verkar en ombalansering var tredje månad med en stop-loss på 15 % vara lämplig, både ur avkastningsynpunkt och kostnadseffektivt. Nu får vi se hur testet denna månad går.

8 reaktioner på ”Stop-loss för momentumportfölj”

  1. Hej,

    Intressant studie, har du provat detta något mer? Som jag tolkar den glidande stop-lossen så är det på gårdagens stängningskurs, alltså måste aktien under nästkommande dag gå ner 5 eller mer för att triggas? Jag tänkte att det hade varit bättre om den hängde sig på toppnoteringen hos aktien och sedan sålde om den ex gick 15% under det, men så är inte fallet eller hur fungerar stop-lossen?

    Hur har det vidare fungerat för dig och dina stop-loss?

    Mvh
    Magnus

    1. Hej Magnus!

      Nja, alltså vanliga stop-lossen är att man säljer vid exempelvis 5 % under inköpspris. Glidande stop-lossen är att man säljer vid exempelvis 5 % under det högst noterade priset efter inköp. Behöver ju inte vara toppnotering, men är toppnotering efter inköp.

      Testade detta lite men insåg snabbt att det var alldeles för mycket bevakning för att motivera det och många momentumaktier dyker för att sedan hoppa upp igen. Dessutom försökte Alpha Architect återreproducera studien under 2016 utan vidare resultat (https://alphaarchitect.com/2016/08/10/taming-the-momentum-roller-coaster-fact-or-fiction/) (ungefär 9 månader efter detta inlägg publicerades). I stort sett har jag inte sett något överväldigande bevis på att stop-loss skulle vara bra i en kvantitativ portfölj, utan mest leda till merkostnader.

      1. Hej,

        Det var skönt att höra – vill helst inte vara inne alls mellan kvartalen men det hade varit omöjligt med stop-lossen och om det fungerade väl hade jag också köpt en ersättare. Nu slipper jag det utan att känna att jag ”gått miste om avkastning” jag gjorde själv en enkel studie för några år sedan på index. Gick igenom OM scenarion. Köpte/sålde vid ex ma 5 dagars, 10,15, 20 med mera. Provade även stop-loss men allt jag provade var ej lönsamt då jag tenderade att köpa o sälja lite för sent/tidigt. Jag la då stop-lossen i träda men blev intresserad av scenariot att man köper något annat som är i upptrend istället då det för mig ofta var så att jag sålde dippen och sedan missade när den gick tillbaka till normalt (vilket skiljer sig mot hur jag gjorde, tittade bara på OM mitt innehav återhämtade sig eller inte. Alltså inte hur de hade kunnat ersättas av något annat). Däremot så märker jag att det är min aktier som går dåligt som också går ner mycket medan de stora vinnarna sällan har stora dippar under tiden de fortfarande har en attraktiv värdering.

        Har du någon gång tittat på kvantitativt kombinerat med MA10 på index? Ex börsdata portföljen i kombination med MA10? Eller sett dylik studie?

        Mvh
        Magnus

        1. Hej!

          Ja, det finns ju stor risk just med enskilda aktier att de dippar och går upp igen, även om de som oftast går bra går upp ganska kontinuerligt. Men svårt att riktigt göra något bra där, oftast är kvartalsvis ombalansering bra nog för att sortera bort de som tappat momentum regelbundet.

          Gällande index är det ju något bättre. Har testat på att använda MA10 på index och köpa/sälja alla innehav i Börslabbetportföljen utifrån det på Börslabbet: https://borslabbet.se/trendfoljning-och-hedge-pa-borslabbetportfoljen/ Gav i stort sett likvärdig avkastning men med stora fördelen att maximala nedgången minskar rejält från 50 % till ca 20 %. Men är ju också så att det kan ske tillfällen då de kommer mindre lägligt, som under 2015-2016 då man gärna velat vara fullinvesterad och vi får se nu med den vändning som skett nu på börsen då vi befinner oss kring MA200 i dagsläget efter några månader under.

          1. Tack, jag gjorde själv en för några år sedan dock på en portfölj om 5 aktier, en net-nets en Magic formula och en f-score portfölj. Det var dock innan 2015 och då fungerade den verkligen bra men börjar tro att det till största del beror på att den var med om två av de största fallen i historien där den också passade perfekt, körde dock 12MA då. Börjar ställa mig frågande till strategin då jag såklart gick ut i början av november och nu riskerar att gå in igen, kanske en bra bit över. Hur som helst brukar jag resonera att jag pga MA10 vågar ta större risk när jag väl är i marknaden men får marknaden inga lika stora falla framgent behöver det omrevideras. Helst hade jag såklart aldrig gått ur men känner att det är svårt att motstå när det finns möjlighet att avkasta bättre genom att vara både inne och ute i perioder. Jag behöver leta slag på längre historik. Hur resonerar du? Ser ju iof att du även här har diversifierat dig en aning genom olika portföljer. Gick ännu tidigare själv med en andel cash som blev större/mindre vid olika riskpremier på marknaden som jag själv räknade fram men tyckte även det var en svårt uppgift att ligga rätt. Misstänker att Buffett får rätt till slut och övertygar mig om att man aldrig kan tajma.

            Mvh
            Magnus

  2. (Börjar ny tråd då det inte går att svara ovan)

    Skulle säga att mitt resonemang är lite i likhet med ditt. Dels kostar det mycket att applicera exempelvis trendföljning på en portfölj när man måste köpa och sälja allt vid en marknadssignal. Sen funkar det inte alltid så bra. Har gjort många tester över historien och det funkar när vi har extrema fall som vi haft senaste 20 åren. Medan perioder som t.ex. 1980-2000 hade man gärna varit fullinvesterad. Därav min lösning med att dela upp det (inspirerad av Meb Faber). Allmänt funkar trendföljning överlag om man inkluderar flera marknader och tillgångar. Denna typ av trendföljning är också svårt att handlas bort via arbitrage då det handlar om marknader med tusentals miljarder i marknadsvärde och som drivs mycket av underliggande valutor och ekonomier. Däremot presterar trendföljning olika bra i olika perioder, så därför är det bra att diviersifiera i en trendföljnade del och en buy-and-hold. Skrev mer om det här: https://investerarfysikern.se/2016/08/treenighetsportfoljen-aka-the-trinity-portfolio/
    Dessutom ser jag det som en lägre risk-del i portföljen, likt obligationer, och istället för att ha 30 % av min portfölj i obligationer har jag det i trendföljning.

    Det blir egentligen två helt olika satsningar. En där man satsar på att man kan investera bättre än aktiemarknaden genom att investera kvantitativt i aktier. En där man kan applicera trendföljning på index för att få bättre riskjusterad avkastning. I och med det känns det också helt okej att ha 50-60 % av portföljen som alltid är lång i aktiemarknaden då den övriga delen är mer defensiv och ger förhoppningsvis bättre avkastning än att köra en traditionell 60 % aktier/ 40 % räntor portfölj.

    1. Mycket bra och givande, tack så mycket. Jag behöver fundera över mitt upplägg ett slag, fortfarande osäker på hur/om jag skall ändra strategin ännu men detta ger mig bra alternativ.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *