Boken ”Girig-Sverige” av Andreas Cervenka är en intressant skildring av vad fallande räntor och senaste tidens nollräntemiljö lett till. Nu ett halvår efter utgivning, med markant ökande inflation och räntor, är det kanske dags att ställa sig frågan; Har vi sett slutet på Girig-Sverige?
Låga räntor har gynnat de rika och belånade
Hela premissen i boken är att de låga räntorna har gynnat de rika och de med lån. Miljardärerna i Sverige har blivit fler och ökade markant i antal under pandemin, samtidigt som Sverige gick in nedstängning och lågkonjunktur. Den som köpt en belånad bostad de senaste 25 åren har kunnat rida på en enorm uppgång i bostadspriser inte tidigare skådat i Sverige.
Detta har gjort att de som ägt kapital har gynnats medan de som inte ägt hamnat efter. Trots Sverige har en av världens lägsta lönespridning har vi en av världens högsta förmögenhetsspridning.
Det är drivet av att räntorna sänkts kontinuerligt från höga räntor över 10 % på 90-talet till minusräntor under 2010-talet. Utöver det har Riksbanken och världens centralbanker öst ut likviditet på världens marknader i form av tillgångsköp som drivit upp tillgångspriserna. Allt i en jakt på att få upp inflationen som de efter decennier med höga realräntor lyckades bekämpa och få ner till en acceptabel nivå.
Med ett sorts ”trickle-down economics” tänk har centralbankerna försökt få upp efterfrågan genom så kallad rikedomseffekt. Stora kritiken i boken är att detta skett över folks huvuden, utan att det röstats fram i demokratiska val och bidragit till att öka klyftorna. Dessutom har det satt folk i skuld och spätt på spekulation.
Det hela kulminerade under pandemin med massiva stimulansåtgärder från centralbankerna som resulterade i dubblerade börsvärden och rekordhög ökning i huspriser. Aktieintresset gjorde nya rekord och var sjätte svensk var kund hos Avanza i slutet av 2021. Tillväxtbolag, IPO:er och fastighetsvärderingar slog nya rekord. Världen stängde ner, människor dog, men vad gjorde det när man kan bli rik?
Sen kom inflationen
Till slut fick centralbankerna igång inflationen och vägrade sätta stopp på den trots högkonjunktur och rekordlåg arbetslöshet. Den kallades för övergående. Inte att man väl fått igång en självförstärkande inflationen genom enorma stimulanser i kombination med problem på tillgångssidan. Dessutom satte man pengar i fickan på vanligt folk (helikopterpengar) i form av checkar i USA på runt 3000 USD per person finansierat av statsskulder köpta av centralbankerna. Sen inträffade det ett krig i Europa vilket spädde på effekterna.
Nu sitter vi här med en inflation över 10 % och starkt uppåtgående räntor till följd. Vissa varnar till och med att den nu kan vara här för att stanna. Årets uppgång i inflation och räntor har i sin tur fått världens kapitalmarknader på fall.
På snabb tid har vinden vänt och alla kapitaltillgångar har tappat ordentligt i värde. Justerat för inflation tappade Stockholmsbörsen mer än en tredjedel av värdet under januari-september. I USA har en traditionell finansiell 60/40-portfölj tappat nästan 30 % av värdet. Bostadspriserna spås falla med 20 % (troligen mer än 30 % justerat för inflation). Vi kan inte heller utesluta ännu större fall framöver.
De värst drabbade är tidigare års vinnare. Fastighetsbolagen har varit ner med över 50 % där kända fastighetsmiljardärers bolag är ner ännu mer. Förra årets IPO:er leder också nedgångarna där många fallit ordentligt (det märks att många nyttjade förra året för att dra nytta av billiga pengar och casha in). Tillväxt- och techbolagen har tappat markant samt riskkapitalbolag som Storskogen och EQT. Kryptovalutor ska vi inte ens prata om.
Slutet på Girig-Sverige?
Är nu detta slutet på Girig-Sverige? Det är svårt att säga, vi vet aldrig hur framtiden utvecklar sig. Men efter att många gick skrattandes till banken får nu desto fler gå dit med bistra miner. Hävstång slår åt båda hållen och förra årets bostadsköpare ligger risigt till i belåningsgrad.
Hur detta kommer slå mot den ojämlikhet som tas upp i Girig-Sverige är också svårt att veta. Inflation brukar kallas en skatt på de fattiga vilket också märks i dagens tidningsrubriker. Det är också de mest utsatta i samhället som får ta smällen vid lågkonjunktur och högre arbetslöshet.
Samtidigt är hög inflation förrädiskt mot kapital och perioderna av hög inflation är också de perioder som lett till lägst avkastning på kapital (världskrigen och 70-talet). De har fungerat som en nystart där skulder försvunnit med inflation, klyftorna minskat och 70-talets inflationsperiod var den mest jämlika perioden i historien. De som också spår en mer ihärdig inflation spår också dyrare arbetskraft och en tillbakagång av den långa utveckling som gynnat kapital framför arbete de senaste 40 åren.
Om vi nu ser slutet på Girig-Sverige är det inte bara negativt. Som Ray Dalio tar upp i boken ”The Changing World Order” är mer jämlika samhällen oftast mer produktiva och mindre politiskt polariserade. Mer produktivt arbete i premieras framför spekulation och bli rik genom att bo. Tur nog är Sverige fortfarande ett av världens jämlikaste länder även om ojämlikheterna ökat.
Det som vi också sett i år är att realräntorna och avkastningskraven höjts. Det gynnar nettospararna, de unga och löntagarna som vill spara för framtiden. Det är främst de som redan är rika som missgynnas av fallande tillgångspriser. För vad lägre räntor och ökande priser tidigare gjort är att realisera framtida avkastning i förskott. Återigen skjuts den på framtiden.