Koncentration vs diversifiering

En sak som jag funderat på under en tid är debatten om koncentration vs diversifiering. Om man ska lyckas bra på aktiemarknaden är oftast tipset att koncentrera sina satsningar, speciellt om man ska vara aktiv. På så sätt kan man lägga ner ordentligt med tid på varje case och maximera avkastningen för dessa. Däremot ökar också risken och mycket hänger på att man gör en bra bedömning. Det finns ett antal kända personer som använder en sådan strategi, där den mest kända är Warren Buffett.

Min egen förvaltning är däremot åt hållet att diversifiera mellan många olika strategier, aktier och marknader. Det är på ett sätt att ta hänsyn till ens ignorans då man inte kan veta allt. Det är också på grund av att man inte exakt vet vad som kommer att fungera framöver, men att det totalt sett kommer leda till helt okej resultat. Det är också ett sätt att kringgå beteendevetenskapliga brister, vilket kan göra att man ger upp en mer koncentrerad förvaltning. Men för att utmana denna regim så tänkte jag i detta inlägg göra en analys om för och nackdelar på de olika sätten att förvalta pengar.

Säg att man har en portfölj på 500 000 kr som man ska förvalta och har två alternativ, antingen väljer man att ha koncentrerade satsningar på 5-10 innehav eller så väljer man att ha en mer diversifierad approach med flera olika strategier. I det första fallet satsar man på att investera i speciella situationer, där man kan lägga ner tid på att beräkna avkastningen för de situationer man investerar i och utnyttja arbitrage på marknaden. Dessa tar tid och tar tid att hitta, så man får räkna med några hundratals timmar per år för att lyckas bra med det och man tar en size på ca 50 000 – 100 000 kr beroende på åsikt. Det är också en intressant uppgift och något som kan vara kul och intellektuellt utmanande att göra. Med en sådan strategi kan man få en avkastning på över 20-30 % per år om man lyckas bra, men lyckas man inte kan portföljen gå klart sämre än index.

Det andra alternativet är att investera i strategier som är väl beprövade och har dokumenterat fungerat bra. Dessa strategier är mer uppbyggda på att de kvantitativt fungerar och kan ge en bra avkastning på 15-20 % per år. De kräver inte mycket underhåll utan man får mer tid över till att göra annat, så som att utveckla andra färdigheter, jobba och så vidare.

Så det är alltså två alternativ, ena att man spenderar mycket tid på sin förvaltning och satsar på några väl valda bet, det andra är att man väljer väl utstuderade strategier satsar på dessa utan att lägga ner mycket tid. Säg att man lyckas bra, vilka många har gjort och visat att man kan göra, och får runt 30 % avkastning per år. Då kommer man ha fyrdubblat sitt kapital på 5 år. Det andra fallet, att inte lägga ner någon tid och istället satsa på annat kanske gör att man får 15 % i avkastning. Det innebär att man dubblar sitt kapital på 5 år. Men i det första fallet finns det också stor risk att det motsatta sker, att man inte lyckas slå simpla modeller och inte får högre avkastning. Så utifrån denna logik har man potential att få hög avkastning, i detta fall kan det ge 1 miljon mer än det andra fallet, men det är mer beroende på sin egen prestation och man behöver lägga ner mycket tid och energi i det. Sen har man också statistiken mot sig, där de flesta inte lyckas slå simpla modeller.

Det sätter lite de två alternativen mot varandra, antingen spendera mycket tid och energi för att kanske hamna i toppklass, eller satsa på strategier som inte tar mycket tid och som kommer ge bra resultat samtidigt som man får tid över till andra värdeskapande aktiviteter. Jag har valt att ta den senare vägen, men det betyder inte det är det bästa. Hade jag valt att investera allt i min aktiva portfölj, som är upp med 100 % för senaste 2 åren, hade det gett mycket bättre resultat än min totala portfölj som är upp ungefär 35 %. Men jag vet inte heller om jag vågat göra de satsningar som jag gjorde i den aktiva portföljen om denna skulle utgjort hela sparandet.

Det är en konst att ha en koncentrerad portfölj och kunna hitta fem-tio starka innehav att satsa på. Aktiemarknaden är oftast slumpartad och man vet aldrig vilket som kommer gå bäst. Jag har ett flertal exempel på undervärderade marknader och satsningar man kunde gjort men där resultaten varit mycket olika. Vid förra årsskiftet kollade jag mycket på råvaror, bl.a. kol, metaller, oljebolag, guldgruvor och naturgas. Sedan dess är kol och metallgruvor upp 100 %, medan de senare tre upp mellan 20-40 %. Vilken som skulle gå bäst var oklart vid förra årsskiftet. Ett annat exempel är bolag jag köpte i somras, bland annat Best Buy och GameStop samt Transocean och Noble Corp, ganska likvärdiga bolag i två olika sektorer. Best Buy är upp och GameStop ner. Transocean är upp och Noble Corp ner. Även nu med facit i hand så tycker jag det är riktigt svårt att avgöra varför den ena gick bra och den andra gått dåligt, så det är väldigt mycket slump som avgör utvecklingen på några månaders sikt. Många aktiva förvaltare brukar säga att det inte är deras främsta idé som lyckas bäst, utan oftast deras femte bästa eller så. Därför är det svårt att avgöra riktigt vilken som kommer gå bäst och att ha en koncentrerad strategi.

Så trots att Warren Buffett och Joel Greenblatt har visat att man kan uppnå otrolig avkastning genom att investera koncentrerat och målinriktat nöjer jag mig med att använda den approach som Graham och Schloss använde, med att systematiskt investera i billiga aktier. Vi alla är inte Buffett eller Greenblatt, speciellt då investeringar inte är ens dagliga jobb. 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *