Jag måste vara en av de konstigaste investerarna där ute. Efter att ha testat investerat aktivt i aktier i ett och ett halvt år efter egen analys valde jag att lägga ner det. Detta efter att ha fått en avkastning på + 60 % jämfört med + 5 % för index, vilket många skulle drömma om att lyckas med (visst, det finns många som lyckas bättre än så, men det är ändå helt okej). Istället valde jag att byta ut min portfölj för att helt investera kvantitativt, på grund av dessa anledningar:
- Det tar mindre tid.
- Det är inte lika psykologiskt svårt.
- Mycket av den avkastning jag fick kunde åstadkommits genom att köpa breda sektor ETF:er, något som jag nu satsat på.
- Det påverkade inte så mycket av min totala portföljs avkastning.
- Det finns en stor chans att misslyckas.
- Lättare att hålla fast vid en kvantitativ strategi som fungerat länge än att lita på sig själv.
Lite då och då får jag återigen upp ett intresse att investera aktivt i aktier igen. Det är en liten charm med att analysera enstaka bolag och avgöra om de är bra investeringar eller inte. Nyligen läste jag igenom boken ”The Dhando Investor” av Mohnish Pabrai som jag verkligen kan rekommendera. Pabrai har i stort sett kopierat mycket av Buffetts investeringsfilosofi och tillämpat den framgångsrikt i sitt investerande. Han har sunda principer där mycket handlar om att investera i aktier som på ett enkelt sätt kan räknas hem som billiga. Han är också en av de stora anhängarna till att ha en koncentrerad portfölj tillsammans med Buffett, Munger, Greenblatt, Icahn och så vidare. Genom hela sin bok skriver han om Dhando-principen: ”Krona, jag vinner mycket, klave, jag förlorar inte så mycket”. Helt enkelt, satsa på att köpa aktier med hög uppsida och liten nedsida.
Det är allmänt bra råd som han ger och många exempel. Joel Greenblatt ger liknande exempel i hans bok och får det hela verka riktigt enkelt. Hitta bra bolag med stark intjäningsförmåga som är underprissatta av olika anledningar. Men det är också något som jag märkt är riktigt svårt. Jag kunde hitta ett sådant exempel i Sverige men det hade ändå många frågetecken: SAS. Bolaget har gjort en riktig omsvängning och har potential för att leverera bra vinster och kassaflöden framöver, men ses riskabelt på grund av tidigare förluster och oro för flygskatt, ökade oljepriser, starkare dollar etc. Däremot, på några års sikt kan det vara ett bra case och var något jag såg som ett potentiellt ”krona, jag vinner mycket, klave, jag förlorar inte så mycket”. Då också Pabrai och Buffett nyligen investerat i flygbolag verkar detta som ett intressant case.
Det jag insett är däremot att alla dessa aktier som både Pabrai och Greenblatt skriver om och flera av de bästa investerarna, är aktier som kommer upp i de kvantitativa strategierna jag använder. SAS har jag i alla mina svenska kvantitativa portföljer. Pabrai köpte för tillfället två aktier på Acquirersmultiple-screenern för large cap aktier, Southwest Airlines och Fiat Chrysler. Aktierna som rankas högt enligt value composite har också precis den karaktär i värdering som Pabrai och Greenblatt förespråkar. Alltså, många bra aktieval enligt proffsen finns redan i en kvantitativ screener/strategi.
En annan svårighet med just att investera aktivt är att många lider stora förluster emellanåt i en annars helt okej marknad. Berkshire Hathaway gick ner -40 % under maj 1999 – mars 2000 i en annars uppåtgående marknad. Icahn Enterprises gick ner med -60 % nu under 2014-2016. Dessa är de två absolut bästa investerarna i livet idag. Samma hände Pabrai som under de senaste två åren fick lida stora förluster på grund av en felinvestering. Detta drog ner den årliga avkastningen från 16 % per år till 12 % per år (sedan år 2000). I jämförelse hade Acquirersmultiple-screenern för large cap gett 18,4 % per år under samma period, alltså 6 % mer per år än Pabrai utan allt arbete (och den screenern är gratis också). Hade man investerat i ”all investable” hade man fått 26 % avkastning per år, hela 14 % mer än Pabrai. Så alltid svårt att slå en kvantitativ strategi även om man är en av de bästa investerarna.
Av just dessa anledningar och de som sammanfattas i början av inlägget finner jag igen att det inte var helt fel att gå över och investera helt efter kvantitativa strategier. Man kan investera bra i 16 år som Pabrai och sedan gå på en nit som drar ner avkastningen markant. Dessutom, även innan hans nit gav en kvantitativ strategi bättre avkastning. Jag har nu kunnat lägga en massa tid på annat och behöver inte känna den beslutsångest som jag tidigare gjorde inför de investeringsbeslut som togs. Tiden kan nu läggas på andra värdeskapande aktiviteter och om jag nu känner för det är det bara att läsa på om de innehav jag har i mina kvantitativa portföljer. Många gånger finner jag just att det är den sortens aktier jag vill investera i som finns i mina portföljer och låter de mekaniska strategierna göra jobbet åt mig, det har funkat bra hittills.