För att man ska slippa gå igenom denna 50-sidiga rapport tänkte jag presentera några intressanta grafer från studien som sammanfattar den på ett bra sätt.
Detta är flödet från aktiva fonder till passiva fonder och ETF:er, vilket accelererat senaste året:
Nedan är hur många av fonderna som slog index varje år och sedan konsekvent under en 10-årsperiod. Som syns är det oftast endast 10 % som slår index över en 10-årsperiod, medan large cap value var klart fler då large cap value gått riktigt dåligt senaste tio åren (för hög P/B-vikt).
Standardavvikelsen för överavkastning har klart gått ner senaste 50 åren, vilket talar för att marknaderna blir klart mer effektiva ju fler fonder som finns. Antalet fonder har gått upp från 70 till över tusen under dessa år. Men det visar också på att det finns många fonder som är ”closet indexing”, alltså följer index även om de säger att de är aktiva.
Fortfarande är en majoritet av fonderna aktivt förvaltade, men indexfonderna utgör en allt större del:
ETF:er har verkligen skjutit till höjden sedan år 2000 och från att varit en obetydlig andel utgör nu en större del av tillgångarna under förvaltning, vilket också ökat den passiva delen. Detta har ännu inte kommit till Sverige, men det är bara en tidsfråga.
Smart beta är senaste trenden bland ETF:er, vilka ökat klart de senaste åren. Notera att detta är i procent av föregående graf, vilket gör att det är procent på en nästan exponentiellt växande bransch.
Denna trend mot passiva fonder har också skett världen över, men USA kan klassas som bland de främsta när det kommer till indexfonder. Schweiz, Frankrike, Belgien, Irland är de främsta i Europa och Asien har också gjort detta skifte. Sverige har en stor fondmarknad till relation till befolkningen och ekonomin, mycket drivet av vårt pensionssystem, men vi har också högsta andelen ”closet indexing”. Däremot har vi ganska låga fondavgifter för detta här, men det är ändå lite skrämmande att 56 % ligger i aktiva fonder som egentligen följer index istället för i indexfonder med 1 % lägre i avgift. Totalt kostar det oss svenskar drygt 10 miljarder kronor om året, en marknad som bankerna gärna inte vill förlora.
Nu till den sista och ”värsta” grafen. Trots att indexfonder och ETF:er slår 90 % av alla aktiva fonder över 10-årsperioder så innebär det inte att investerarna i dessa fonder gör det. Snittavkastningen vägt i dollar, alltså den avkastning som investerare fått på sina pengar, är nästan hälften än för indexfonderna. Det visar att bäst för de flesta är att köp och behåll aktierna i en given allokering och inte bry sig mer om det.
I slutet av studien drar de flera slutsatser. Dels är det främst från aktiva fonder som egentligen följer index som förlorar mest på indexfonder. I Sverige är det över 50 %, vilket gör att det kan komma ett större skift framöver till fördel för de flesta sparare. De nämner också att för de flesta sparare är det främst låga avgifter och en genomtänkt tillgångsallokering man ska satsa på, mycket som jag skrivit här på bloggen tidigare.
Däremot, om man vill försöka vara aktiv är rekommendationen att satsa på att vara långsiktig och använda kvantitativa metoder. I investeringsmedia och bland fondförvaltare har mer än 90 % en tidsram på lägre än 1 år och de gör nästan bara en kvalitativ analys. Därmed talar det för att vara systematisk, långsiktig och kvantitativ för att framöver slå index. Magic Formula slog till exempel alla svenska fonder senaste 10 åren, vilket visar på hur svårt det är att slå en kvantitativ strategi på sikt. Slutsatsen från studien kan dras; investera i index eller gör det själv i aktivt med mycket arbete eller i kvantitativa strategier.