Den ultimata strategin

Jag är ett stort fan av att investera efter givna regler och tror att man kan på sådant sätt skapa sig en edge så att man lyckas bra på aktiemarknaden, i alla fall som privatperson. Däremot har jag insett att när jag själv investerar i den aktiva portföljen så sker detta ganska sporadiskt och inte riktigt efter givna regler. En anledning till detta är just att portföljen inte ska förvaltas helt mekaniskt, utan ska kunna påverkas på ett eller annat sätt. Däremot har jag insett att det kan bli lite stressande i vardagen om man inte har givna regler och något att gå på, samt att det blir ganska mycket arbete att verkligen sätta sig in i ett antal företag för analys. Utöver det tycker jag inte det är så kul att göra djupare analyser, något läsare på denna blogg kanske har märkt då jag sällan publicerar sådana här. Därför kom idéen att investera semi-mekanisk och på så sätt försöka utforma den ultimata strategin.

Syftet med den ultimata strategin är att ha ytterst hårda krav på de bolag som jag investerar i, men samtidigt gå på vad som presterar bra över tid. Allt eftersom man lär sig bättre om vad som fungerar på aktiemarknaden kan man anpassa strategin. Det behöver inte vara en strategi som endast fokuserar på en sorts företag, utan det kan skilja mellan vilken sorts företag som den investerar i beroende på läget på aktiemarknaden. Trots detta är fokuset att kontinuerligt investera i aktier och få en så hög avkastning som möjligt.

Under den tid jag investerat aktivt har jag dragit allt mer åt att investera i så kallade riktigt billiga företag, deep value. Det innebär dels net-nets och dels företag som värderas lågt till sina värdemultiplar, som lätt kan mätas med Value composite. För att säkerhetställa kvalitet har jag tänkt att använda F-score och dubbelkolla balansräkningen för bland annat net-nets. Oftast är riktigt billiga bolag i problem så det gäller att se att de klarar sig ur problemen ganska bra. Hänsyn tas till statistik, då det visat sig löna sig riktigt bra att investera i sådana företag där de värderas till <66% av NCAV med F-score över 5-6 eller till låga P/E, P/B, P/S, P/FCF och EV/EBIT med hög F-score. Yttre orosmoment tas mindre hänsyn till, då dessa oftast överdrivs av investerare.

Regler för portföljen är tänkta att vara följande:

  • Investera i billiga värdebolag och net-nets.
  • Köp 1 bolag per månad
  • Utvärdera varje bolag efter 1 år, behåll längst 3 år.
  • Sprid investeringarna över världen.
Ytterligare kriterier kan läggas till allt eftersom och tidigare checklistor kan användas. Hittills har de flesta inköp hamnat under kriterierna ovan så det är i linje med hur jag investerat hittills. 
Genom att investera i både net-nets och value composite-bolag kan investeringarna spridas tydligare, speciellt ifall det finns en brist av kvalitativa net-nets som uppstår ibland. För tillfället är fokuset att investera i Norden och USA på grund av åtkomlighet av screeners och courtage. 
Detta är mycket i linje med de råd Benjamin Graham sa i sin sista intervju. Där sa han att de flesta enskilda investerare lyckas bäst om de investerar efter simpla regler i riktigt billiga bolag. Också investerare som Walter Schloss lyckades riktigt bra med denna approach under lång tid. Det viktiga är att ha klara regler och investera långsiktigt.

Inriktningen är att efter en checklista med rena kvantitativa krav investera i bolag. Att göra djupa analyser på framtida tillväxt, värdera hur bra ledningen är och marknadsförhållandena etc kommer att arbetas bort, då jag själv anser att det många gånger är att sitta och spå i teblad. Vi människor är otroligt dåliga på att förutsäga framtiden, trots hur många ”experter” ändå försöker göra det. Därför tror jag att om man disciplinerat letar efter bolag med rätt karaktäristik över tid så kan man få bra avkastning, det är i alla fall så jag gjort hittills. 

Min förhoppning är att anpassa reglerna så att det går att få en avkastning på över 20 % per år. Genom att vara mer restriktiv i de olika värdemåtten än de andra mekaniska strategierna jag skrivit om på bloggen är förhoppningen att slå dessa. I och med att också ha regler att gå på och köpa efter aktiedata snarare än uppskattningar på framtida tillväxt, kvalitet på ledning och så vidare så är förhoppningen att de flesta beteendebristerna byggs bort. Ta t.ex. mina senaste inköp: Atwood Oceanics och Transocean. De är topp i value composite i USA och har F-score på 7-8. Däremot finns det mycket som talar för att inte köpa bolagen, som att oljepriserna kommer falla igen och liknande. Det är aldrig säkert att investera vilket gör att det bästa är att ignorera bruset och gå på statistik.
Vi får se hur implementeringen kommer att ske framöver, men att sätta upp regler att investera efter är ett sätt att förenkla investeringsprocessen och göra att den tar mindre tid. Samtidigt finns det också med en liten del av aktiv förvaltning vilket gör att det ändå känns som man har kontroll och kan göra lite så kallad ”due diligence” själv. Det ska bli intressant att se vad det ger framöver.

2 reaktioner på ”Den ultimata strategin”

  1. Jag är lite ute efter samma tänk som du, att skapa en strategi som är så enkel att den mekaniskt kan upprepas i oändlighet utan större förändringar.
    Min baseras på ValueComposite 2, sorterat på prisförändring på 6 månader och med F-score >= 5 och Z-score >= 2. Däremot har jag funderingar på att lägga till en stop-loss på -15% för att minimera förluster, http://www.quant-investing.com/blogs/general/2015/02/16/truths-about-stop-losses-that-nobody-wants-to-believe. Annars som du, hänga kvar vid investeringen i 1 år eller mer

  2. Kul, tror det kan vara ett bra alternativ för att kombinera både att både kräva lite aktivitet men ändå vara simpelt och mekaniskt. Dina kriterier verkar liknande som mina också. Om du kör på stop-loss, är det inte bra då att också ha momentum i formeln? Annars kan det lätt falla ytterligare tänker jag. Funderat en hel del på det med stop-loss, men tycker inte riktigt att jag vill ha det. Läste denna nyligen: http://www.quant-investing.com/blogs/general/2016/06/02/these-ideas-on-selling-increase-profits-and-lower-losses Ett exempel på varför jag inte vill ha stop-loss är t.ex. Lucara Diamond som bara blev billigare och billigare förra året och som jag därför ville investera mer i. Hade jag haft stop-loss hade den sålts och jag hade missat en uppgång på 100 %. Så tycker det är svårt med stop-loss på det sättet, då oftast bolaget blir ännu billigare om det fortsätter ner. Med 1 årsregeln så kan man istället kolla om fundamenta verkligen också försämrats, och därmed sälja. Men statistiken talar för att stop-loss funkar bra i alla fall, så kanske tar en till funderare på det.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.