Seadrill – ett P/B case man inte vill ge sig in i

Ett av de tillgångsbolag jag kollat på senaste tiden är Seadrill. Detta bolag visar på risken med P/B-bolag då de kan se extremt attraktiva ut men kanske visa sig inte vara så vettig investering. Seadrill hyr oljeplattformar för borrning och är världens näst största aktör inom detta område. Marknaden är riktigt oroliga för deras skuldbörda, som nu klassas som så kallad ”junk-bonds”. De har totalt 24 miljarder USD i tillgångar, varav 14 miljarder i skulder och 10 miljarder i eget kapital. Deras värdering är på 1 miljard, vilket gör att de värderas till låga P/B 0,1. Av deras 24 miljarder i tillgångar så är ca 2,5 miljarder i aktier i andra bolag, något som de fick skriva ner senaste kvartalet vilket belastade vinsten med 1,8 miljarder.

Caset handlar om frågan om de kommer att överleva i och med dagens värdering? De kommer att ha riktigt höga upplåningskostnader när deras lån till slut kommer att gå ut, men deras verksamhet producerar ännu höga kassaflöden och de har fortfarande en lång backlog. Den största ägaren är den norska miljardären John Fredriksen med 23 % av ägandet och har börjat köpa oljeplattformar liksom han köpte oljetankers när det krisade för några år sedan. Han har också börjat stödköpa en del av Seadrills skulder och plattformar, så att skuldbördan minskar. VD:n har i och med detta gått ut och sagt att bolaget är långt ifrån att gå i konkurs och med John Fredriksens track-record (han går i god för 100 miljarder NOK) så kanske man kan tro att så är fallet.

Fortfarande så kvarstår frågan vad som kommer hända med den enorma skulden på 14 miljarder USD. I relation så är det större än Sandvik eller Autolivs börsvärde, eller Ica och Axfoods börsvärde tillsammans. Fredriksen skulle behöva använda hela sin förmögenhet för att köpa upp den helt. Deras skuld är 4,6 gånger EBITDA, vilket gör att marginalerna inte är direkt stora för att klara av denna stora belåning i negativa omständigheter. Deras F-score är trots detta 5, men kollar man deras Z-score så är den 0,5 vilket indikerar stor risk för konkurs. För bara några år sen värderades bolaget högre än Volvo och Investor, nu värderas det till 9 miljarder NOK.

Kollar man på marknaden så krävs det att spotpriset för olja behöver ligga runt 40-50 USD för att det ska vara lönt att utvinna olja i Nordsjön och det kan vara ett tag tills dess. Bolagets höga belåning i kombination med en fortsatt pressad marknad gör att det blir svårt för bolaget att överleva om priset inte skulle gå upp inom snar framtid. Oljeservice-branschen har varit hårt drabbad av överinvesteringar de senaste åren, vilket gör att det kan ta ett tag innan branschen rensats ur.

Trots detta så är det värt att notera att bolaget endast värderas till P/B 0,1. Tror man på en rekyl i oljepriser vilket kommer att sätta igång oljeborrningen igen så är det ganska attraktivt. Bolaget gjorde en vinst på 1-2 gånger dagens pris de senaste åren vilket gör att det är attraktivt om det återgår till tidigare nivåer. För 2-3 år sedan värderades aktien i 300 kr, nu i 17,4 kr. Det förutsatt att inte bolaget går i konkurs, vilket det mycket väl kan göra. Detta är verkligen ett högrisk P/B-företag med stor uppsida men också stor risk för permanent förlust av kapital. För den riskvillige investeraren så kan det vara en potentiell investering, jag avstår på grund av överhängande konkursrisk.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *