När det kommer till att köpa billiga bolag så finns där ett vägskäl. Ska man kolla på bolag som är billiga relativt sina tillgångar eller ska man kolla på bolag som är billiga relativt sin vinst? Balansräkningen eller resultaträkningen? Båda dessa inriktningar har värdeinvesterare lyckas att använda genom åren och att köpa billiga bolag relativt tillgångar eller vinst har gett en bra avkastning. Frågan är vad man själv bör inrikta sig på och vad man själv passar med?
Rent kvantitativt så kan man säga följande om tillgångsbolag och vinstbolag: De båda ger ganska likvärdig avkastning, men koncentrerar man sig på net-nets går det att få högre avkastning. Däremot så lider tillgångsstrategier och net-nets av långa tider av underprestation, vilket gör att man kan få vänta länge innan det ger en bra avkastning. I de flesta studier jag sett så har P/B-bolag och net-nets kunnat ge en avkastning drygt som index eller något under i långa perioder (runt 5 år) för att sedan ge en otroligt hög avkastning ett enstaka år. Strategier som går på vinst, t.ex. P/E eller EV/EBIT, har gett desto bättre kontinuerlig avkastning, även om de kan underprestera enskilda år. En allmän tendens brukar vara att vinstbolag går bra under en tjurmarknad, medan tillgångsbolag går bra direkt efter en björnmarknad. Utifrån en rent kvantitativ synvinkel så är det därför många gånger bäst att ha en mekanisk strategi med billiga bolag relativt vinsten, då det är oftast bolag som är okej och de presterar bra kontinuerligt över tid.
Däremot så har jag själv upplevt nu under det senaste året att dessa vinstbolag är riktigt svåra att analysera och investera i aktivt. T.ex. så är några billigaste bolagen efter EV/EBIT på mid och large cap Medivir, SAS, JM, B&B Tools och Boliden. Det är riktigt svårt att välja ut vilka av dessa man vill investera i, då det är alla bolag i någorlunda varierande intäktsförmåga, i energi och råvarusektorn och konjunkturkänsliga vinster. I USA är det också en massa energi och gruvbolag samt bolag så som HP, LG, Best Buy, GameStop och så vidare. Alla bolag har tvetydiga framtidsutsikter och där det känns lite som att man kastar piltavla på de bolag man väljer (vilket man i stort sett gör när man köper mekaniskt). Ibland kan det finnas lite mer ”kvalitetsaktier” bland dessa med intressant potential, så som Apple, Fossil, Movado och så vidare där det lättare går att se en uppsida. Men oftast drar det ner avkastningen att ”cherry-picka” dessa aktier.
Nu när jag börjat kolla närmare på tillgångsbolag så har jag märkt att dessa är mycket lättare att analysera. Då man köper en tillgång, inte en vinst, så är det lättare att avgöra om balansräkningen ser fin ut och fokusera på att bolaget inte ska gå i konkurs. Man kan ha rent kvantitativa kriterier, men också kolla så att ledningen inte förstör bolaget och så vidare. Dessutom så kräver dessa bolag mer analys också om man skulle investera i dessa mekaniskt, vilket inte vinstbolag behöver i samma utsträckning, eftersom kvalitén på tillgångarna kan variera kraftigt. Ta t.ex. Eniro och SSAB vilkas balansräkningar till stor del består av goodwill-poster. Även om P/B-talet är 0,1 för Eniro så kanske det inte är värt att betala det då bolaget har ca 4 miljarder investerat i sina immatriella tillgångar (deras IT-produkter), en halv miljard i omsättningstillgångar och 3,5 miljarder i lån. Stora delar av tillgångarna är helt värdelösa och samtidigt har de enorma lån att betala av. Ett bolag med bättre kvalitet på balansräkningen är istället Lundin Mining som jag investerat i nyligen. De har 1 miljard dollar i omsättningstillgångar, runt 6,25 miljarder i anläggningar, maskiner och mineralrättigheter, 1 miljard i långsiktiga skulder och 1,6 miljarder i kortsiktiga. Visst så kan ännu lägre råvarupriser göra gruvorna värdelösa och göra att bolaget går i konkurs, men de har klarat de senaste årens låga råvarupriser med en fortsatt stark balansräkning. Jag ville ha exponering mot gruvbolag och tyckte att P/B 0,35 var okej pris att betala.
Även om nu tillgångsbolag är lättare att analysera så finns det en viss fascination över att investera i kvalitativa vinstbolag. Det intressanta är att investerare så som Geoff Gannon och Guy Spier har många börjat med att investera i net-nets för att sedan mer och mer fokusera på att investera i kvalitetsbolag. De verkar än idag kombinera det och det är en intressant approach att ha.