Varför bostaden inte bör vara första investeringen

I våras skrev jag lite inlägg där jag var allmänt skeptiskt till bostadsmarknaden. Min skeptiska inställning var mest till hur priserna skenade, alla pratar om hur bra en bostadsinvestering är och hur det råder en smått fanatisk stämning i Stockholm. Är just nu på kurs i Stockholm och går igenom Vasastan på vägen till kursen där nästan varannat skyltfönster antingen är en mäklare eller inredningsbutik. Dessutom är de flesta i Vasastan runt 25-30 år, vilket troligtvis innebär stora bostadslån om inte föräldrarna hjälpt till. Bostadsmarknaden är verkligen stekhet i Stockholm och i vartannat kvarter så byggs det takvåningar för tiotals miljoner. Det känns som ett bubbelaktigt beteende och inte så sunt.

Däremot känns det som att det finns för många som pratat om en bostadsbubbla alldeles för länge och prisuppgången har gång på gång visat motsatsen. Prisökningen av bostäder är inte heller lokal utan något som är ett utbrett fenomen i den del delen av den utvecklade världen som blev mindre drabbad av finanskrisen, vilket kan ses i Economist bostadsprisindex:

Trots allt så är det svårt att säga något om de framtida bostadspriserna, liksom börsen, och på lång sikt är det oftast en bra investering. Det jag däremot ställer mig emot är de råd som folk i 20-30-årsåldern får idag att en bostad är en självklar första investering och att man ska ta på sig den risk det innebär. Då det oftast innebär för unga att man köper en bostad med 15 % i insats så tar man en enorm risk, då hävstången blir enorm. Alla sina besparingar kan försvinna vid ett mindre fall och vid ett större fall så står man till och med i skuld. Nu har vi en icke-fungerande bostadsmarknad i flera av storstäderna så många blir illa tvungna, men om man som ung har möjlighet att hyra istället tycker jag att det är en mycket bättre lösning tills man har tillräckligt kapital. Enligt historien så är inte prisfall på -30 – 40 % ovanliga på bostadsmarknaden vilket är en risk man bör vara beredd på. Dessutom brukar dessa komma i en allmän svår lågkonjunktur så det kan också drabba ens jobb och andra inkomster. Med den nedsidan innebär det att risken är ganska likt ett 60/40-konto (60 % aktier och 40 % obligationer).
Själv känner jag att jag vill åtminstone ha en ordentlig del sparat innan jag frivilligt köper en bostad. Jag skulle själv inte sätta mig i en sits där jag lånar t.ex. 1-2 miljoner och använda 6,7 gånger hävstång för att köpa en bostad med 15 % insats. Detta på samma sätt som jag inte vill ha 6,7 gånger hävstång på ett 60/40-konto.
Vad tycker ni om de rekommendationer som ges? Bör man som ung köpa sig en bostad och belåna sig tungt i dagens läge? 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *