Då man gärna vill investera regelbundet i en kvantitativ strategi så kan man investera i en aktie per månad, sedan utöka till två aktier per månad och så vidare. Då kan man dela upp det och investera en aktie per månad i varje strategi och vartefter lägga till flera strategier då kapitalet växer. Enda problemet är att man måste screena fram aktier för varje strategi varje månad, vilket lätt blir jobbigt vid redan 2-3 strategier, speciellt om de är lite mer komplexa. Strategin är också jobbig vid oregelbundna insättningar, så att man måste omfördela under året.
Ett sätt att arbeta runt det är att göra årsvisa ombalanseringar men att ha flera strategier som man delar upp under året. Det innebär att man endast behöver göra screena aktier en gång per år. Istället så kan man ha fyra strategier per år uppdelade på olika kvartal som man sparar efter, eller fler. Då gör man insättningen i slutet av varje kvartal i den aktuella strategin. Lämpligt är också att göra dessa insättningar efter alla rapporter kommit ut, vilket blir i slutet av februari, maj, augusti och november.
Om man vill så kan man också starta flera strategier samtidigt, men sedan sprida ut datumet för omfördelningen, då t.ex. Alpha Architect har visat att månadsvisa ombalanseringar ger lika bra avkastning som årsvisa, bara att det kostar mer i courtage. Så om man startar fyra strategier vid årsskiftet kan man sen lägga upp datum för insättningar och ombalanseringar framöver så att de sker i slutet av varje kvartal, första strategin i slutet av första kvartalet, andra i andra kvartalet osv, så att det blir ett löpande schema. Det är troligtvis det som jag kommer göra i mina portföljer då jag behöver omfördela enkla aktieportföljen (på grund av ojämna insättningar är varje enstaka innehav mellan 2-10 % av portföljen) och två testportföljer ska göras om till permanenta. En av portföljerna kommer sedan uppdateras i november, en i februari, en i maj och en i augusti.
Jag tänkte här lista olika intressanta kvantitativa strategier att ha i portföljen.
Magic formula
Magic formula var den första kvantitativa investeringsstrategin jag läste om. Joel Greenblatt har summerat den fint i boken ”The little book that beats the market”. Greenblatt är riktigt bra på att summera logiken bakom formeln och varför den fungerar bra. Den är också mest beprövad och har visat sig ge över 20 % avkastning per år både i Sverige och USA i tester som gjorts. Av de testportföljer jag satte upp i vintras är det också den enda som slagit index:
https://docs.google.com/spreadsheets/d/1proj5VPdE6TVbhKClISxLW97Yn-KIDjhskWqlb0m1Rs/edit#gid=0
Däremot så är det många som säger att ROIC inte är så bra att ha med i formeln, utan att det är bättre att endast använda EV/EBIT. I Värdebyråns svenska test var det däremot bättre att ha med ROIC än utan, så resultaten är tvetydiga. Det kan vara bra att ha med då många gånger ger flera faktorer bättre resultat än en faktor. Det leder också vidare till nästa strategi.
Deep value
Deep value, Acquirers Multiple eller EV/EBIT är den strategi som Tobias Carlisle ser som den bästa strategin. Det innebär helt enkelt att man köper de absolut billigaste företagen efter EV/EBIT. Hans argument är att den presterar bättre än någon kombination eller förbättring då den enbart fokuserar på de billigaste företagen. Strategin tilltalar verkligen då det är fokus på de absolut billigaste företagen på börsen och kollar man på dem så är de riktigt billiga. Det är också den faktor som Greenblatt lyfter fram som den främsta faktorn för billighet samt ger bäst resultat i ”What works on Wall Street” av alla singelfaktorer. Den är enkel att implementera och det var först efter mycket funderande jag la till momentum till strategin i enkla aktieportföljen. Trots likheten med enkla aktieportföljen är det ganska annorlunda företag som hamnar i denna och ses därför som en av de främsta kandidaterna. För den som är intresserad så är här Carlisles test för Acquirers Multiple de senaste 15 åren:
https://docs.google.com/spreadsheets/d/1TP5Au-jdtOoQV0POnXPFegObmdl_OqDNiDWn23SQk9k/edit#gid=0
Enkla aktieportföljen
Min lite mer hemmasnickrade variant som jag valt att kalla enkla aktieportföljen kombinerar EV/EBIT och momentum. Den köper de lägst värderade EV/EBIT aktierna med högst momentum. Det är många som visat på att detta ger högre avkastning och utnyttjar både värdeeffekten och momentumeffekten. Mer kan läsas om den under fliken ”Enkla aktieportföljen”.
Trending value
I ”What works on wall street” så lyfter O’Shaughnessy fram att en av de bästa strategierna är trending value. Den väljer ut de aktier med högst momentum bland deras värdemått, value composite, som är en sammanslagen ranking av EV/EBITDA, P/B, P/E, P/S, P/FCF och shareholder yield. Det är en utökad variant av den som används i enkla aktieportföljen för att inkludera flera värdemått. Anledningen till att använda flera mått är för att vissa mått presterar olika under olika tider. Däremot så är det ganska svårt att screena aktierna då det är flera olika mått.
Kvalitet och värde
I boken Quantative value går Wes Grey och Tobias Carlisle igenom hur EV/EBIT är det bästa måttet på billighet. För att se till att man endast får de mest kvalitativa aktierna har Wes Grey och Alpha Architect utvecklat en screener som tar fram kvalitetsaktier. Kvalitet kan mätas på flera olika sätt och Alpha Architect använder F-score samt mått på olika moats. Den är ganska krånglig att göra själv, men de har två ETF:er, IVAL och QVAL, som man kan köpa med 0,79 % avgift. Dessa två täcker hela världens börser och gör att man får en bra riskspridning.
Momentum
Endast momentum är också något som har gett riktigt bra resultat. Det är däremot ganska volatilt och har en hög omsättning. Jag har själv en momentumportfölj på test som håller de aktier på Stockholmsbörsen som gått bäst det senaste året i en månad framåt. Det ska bli intressant att se hur bra den presterar. Alpha Architect håller på att utveckla effektiva momentum-ETF:er, IMOM och QMOM, som kanske ska lanseras snart. De kan vara fördelaktiga för att de har en låg kostnad, mot om man gör det själv, plus att de täcker hela världen.
Utöver de ovan nämnda strategierna finns det många fler intressanta strategier. Själv föll jag för de ovan nämnda då de alla har gett bra avkastning på runt 20 % per år över tid och är de som har skrivits mest om. I dagsläget är det också bra då det krävs endast 5000 kr för att skapa en portfölj på grund av mini-courtaget, då man kan ha 500 kr i varje aktie och 10 aktier är lagom antal aktier för att få diversifiering. Har man portföljerna i ISK så slipper man att bry sig om skatten vid byte av aktier och enda kostnaden för en mer aktiv strategi som den kvantitativa är då courtaget. Då portföljerna växer sig stora kan man sen gå upp i courtageklass och därmed minska kostnaderna. Enda nackdelen med flera portföljer är att det kommer ta längre tid innan man kommer dit, men man vinner förhoppningsvis på det genom att hålla fast vid portföljerna en längre tid.
Oavsett så har alla ovan strategier gett riktigt bra avkastning över tidsperioder på över 40 år, många runt 20 % per år. Väljer man en så kommer man inte vara missnöjd, men väljer man flera så är det säkrare för en stadig stabil överavkastning. För att illustrera skillnaden mellan strategierna ovan mot att investera i index som ger 10 % per år så blir 100 000 kr efter 30 år ca 1 750 00 kr investerat i index och 23 740 000 kr investerat i strategierna. Nu kan man inte förvänta sig att få samma avkastning som den historiska, men om oavsett så ger en överavkastning mot index klart bättre resultat. Speciellt också då man endast behöver uppdatera strategin en gång per år. Köpte man t.ex. boken ”The little book that beats the market” när den kom ut 2006 så skulle man fått 500 % avkastning tills idag jämfört med 126 % för index.
Det viktiga är att tro på strategin, vara påläst, följa den oavsett om den underpresterat eller ej (som flera strategier gjort hittills i år) och vara långsiktig.
Läs mer:
Quant-investing.com
http://blog.alphaarchitect.com/2014/10/07/our-quantitative-value-philosophy/
http://acquirersmultiple.com/
https://vardebyran.wordpress.com/2014/11/16/the-magic-formula-backtest-2002-2012/