The Timing Model och konjunkturstrategin på kvantitativ värdeinvestering

Jag kom över Meb Fabers hemsida här i veckan tack vare ett tips via twitter från Value Factors. Meb Faber är en värdeinvesterare och har skrivit en bra artikel om The Timing Model. Han har också bland annat skrivit boken The Ivy Portfolio som har kollat på hur de stora universiteten i USA investerar. En som också skrivit mycket om Meb Fabers strategier är Wesley Gray som skrivit boken Quantative Value tillsammans med Robert Carlisle. Han driver också alphaarchitect.com där de skriver om olika kvantstrategier. Jag kan säga att jag verkligen har börjat gilla Faber, Gray och Carlisle för deras rent systematiska metoder, inte ta några aktiva beslut och helt satsa på att skapa så stor avkastning som möjligt. Som Alpha architect skriver på sin sida: ’Turning academic insight to investment performance’. Det är just det jag försöker efterlikna i mina strategier och det jag tror på i investering.

De mesta de skriver om är taktisk tillgångsallokering, något jag själv studerat på senare tid. De är liksom jag övertygade att det går att använda momentum på marknader, de menar i form av MA200 (200 dagars medelvärde) eller MA 10 månader medan jag kollat på senast på prisindex. Nu efter att ha läst om deras MA-strategi så har jag blivit övertygad att denna är enklare och bättre att gå efter än att använda prisindex. Den går ut på att man är lång i en tillgång vars pris ligger över MA200 eller MA 10m, medan när tillgången går under så ligger man i cash. De kopierar Ivy league och delar upp innehavet i 5 likaviktade tillgångar: amerikanska aktier, icke-amerikanska aktier, fastigheter, råvaror och obligationer. Dessa innehas då priset är över MA10m och de ligger i cash annars. Intressant noterar de att aktier och obligationer skapar bäst avkastning i förhållande till risk, dessutom värde och momentumaktier ännu bättre. Om man investerar i obligationer istället för cash då MA10m så fås mer avkastning till inte så mycket högre risk. Aktier ger klart bäst avkastning till högst risk. Men om man är ute efter avkastning så känns det klart bäst att satsa på att ligga lång i aktier om dessa är över MA10m och i obligationer då aktier är under MA10m.

Jag har valt att testa olika metoder på Fama-French data som jag redovisa i ett tidigare inlägg. För obligationsdata så har jag från 1975-2006 använt Riksbankens data från deras publikation Stocks and bonds 1856-2006 och därefter AMF Räntefond Lång (hittar ingen bra indexdata sedan 2007). De metoder jag valt att testa är dels MA-metoden, alltså köp aktier då index > MA10 och köp obligationer då index < MA10. Köp och sälj sker i slutet av varje månad. Mot denna testade jag min konjunkturstrategi (BC = business cycle), vilken är köp på topp och sälj på botten av konjunkturcykeln. Innan 1997 så använde jag amerikans konjunkturdata, då denna är ganska lika svensk, därefter konjunkturbarometern. Sedan slutligen så har jag en kombinerad modell som är konjunkturcykeln men där man köper in sig om priset går över MA10 men konjunkturen ej gett signal (nämnt BC + MA10 nedan). Detta jämförs sedan mot buy-and-hold. Alla signaler utgår från index, vilket är totalavkastningsindex. Som värdestrategi använder jag låga P/E-tal, då detta är min favoritvärdestrategi och den presterar mest jämnt över tid. Resultaten visas i grafen nedan.

Klart bäst presterar konjunkturbarometern plus MA10 (BC+MA10) strategierna. Detta är den modell som jag tidigare kommit fram till är bäst. Nu har jag också svart på vitt att detta fungerar sedan 1975 på den svenska börsen. Låga P/E-strategierna går också klart bättre än endast index-strategierna, vilket innebär att man kan få ännu bättre resultat med värdeaktier och denna strategi. Den totala avkastningen visas i tabellen nedan:

Vi ser att låga P/E-tal är klart bäst och om dessa kombineras med MA10 och konjunkturstrategin så fås en avkastning på hela 26 % per år.

Vi ser att MA10 strategierna laggar efter fram tills de volatila börsåren efter 2000, men gynnas sedan av dessa. MA10 lyckas minska volatiliteten ordentligt, maximala nedgången mer än halveras med denna strategi, från -66 % till -28 %. Detta gör att sharpekvoten ökar från 0,11 till 0,2. Konjunkturstrategierna har en maximal nedgång på runt -40 % och är mer volatila än MA10, men på grund av högre avkastning så är deras sharpekvot 0,2.

Nu kan däremot man ställa sig frågan om detta är endast på grund av att strategierna var effektiva i början, och vad händer under de stora bull markets som rådde under 80- och 90-tal? Därför har jag tänkt analysera dessa närmare. Här är resultaten.

Totalt sett så fungerar konjunkturstrategin med MA10 bäst, vilket jag också tidigare noterat. Det känns skönt att ha nu 40 års historik som visar på att denna metod är riktigt effektiv, dessutom tillsammans med värdestrategier. På så sätt behöver jag ej ändra min tidigare strategi, utan kan fortsätta med den. Tyvärr tog jag bort MA10-komponenten från den, men inser nu vikten av denna även längre tillbaka i tiden. Här så tror jag att det blir då EMA50 bryter MA200 underifrån, en teknik som jag använt tidigare.

Vi ser också att MA10 strategin gav marginellt bättre resultat, men till lägre risk. Om jag vill undvika mer risk till kostnad på avkastning så skulle det vara en metod att använda. Själv så är jag främst ute efter avkastning och ska istället ha stenhårda regler för att undvika göra missar i bear markets. Jag har använt konjunkturstrategin nu i ett år och jag ser ingen anledning till att byta. Min tidigare förbättring av strategin är återigen bekräftad. Dessutom känner jag nu mig trygg i att använda denna på min kvantitativa värdestrategi.

Förutom mina egna studier så har det gjorts ett antal akademiska studier om strategin som länkas under fliken Konjunkturstrategi.

Läs mer:
http://www.alphaarchitect.com/blog/2014/12/02/our-robust-asset-allocation-raa-solution/#.VNXTpi6G88F
http://mebfaber.com/timing-model/