Fyra månader med den magiska formeln

Det var nu 4 månader sedan som jag läste boken ”The little book that beats the market” av Joel Greenblatt. Jag läste först om den på ett antal blogginlägg och blev på något sätt provocerad samt nyfiken av varför denna magiska formel fungerar. Efter att ha läst boken blev jag såld och har sedan dess spenderat åtskilliga timmar att studera det som kallas kvantitativ värdeinvestering. Jag insåg att det fanns en hel forskningsvärld inom ämnet, och det nobelpris som delades ut för effektiva marknader som jag baserade mina tidigare investeringar på, hade också delats ut för att forskarna också visat på att det finns marknadsanomaliteter. Slagen av detta och den logik som kvantitativ värdeinvestering bygger på så började jag mitt äventyr. Nu tre månader efter första aktieköpet efter den magiska formeln så tänkte jag att det kunde vara lämpligt att titta i backspegeln.

Dessa var de högst rankade aktierna enligt The Magic Formula och deras senaste tre månaders utveckling:

Det är väldigt spridda skurar, aktierna går upp och ner. Intressant nog så tog jag del av några andra forskningsresultat efter att ha läst på om marknadsanomaliteter, vilket är att vinnare vinner och förlorare förlorar. Alltså aktier som går upp tenderar att fortsätta gå upp, och aktier som går ner tenderar att fortsätta gå ner i de medellånga perspektivet (månader – år). Ännu mer lämpar det sig för värdebolag då logiken är simpel: De lägst värderade bolagen som värderas upp har uppmärksammats av marknaden att de är lågt värderade och fortsätter värderas upp. De lägst värderade bolagen som sjunker i värde värderas ner av marknaden då de inte tror på dessa och fortsätter sjunka. Däremot är det en cykel, så när de lägst värderade bolagen som sjunkit i pris sen upptäcks av marknaden så kommer de sedan att stiga i pris, och då satsar man på dessa. Det intressanta är hur bra det stämt och hur man kan känna stämningen på marknaden.

Aktierna i den övre delen från Fenix Outdoor och uppåt var alla aktier någorlunda omtyckta av marknaden. Dessa aktier hade gått sådär under året men höll på att värderas upp när jag började handla med dessa. Jag hade nästan alla dem från och till (mer om det sen) medan jag undvek dem i den lägre delen. De i den lägre delen var tillfälligt inte gillade av marknaden, förutom Unibet som alla gillar men föll efter en enorm uppgång. Deras problem kunde identifieras ganska snabbt. De som var sådär gillade av marknaden var Unibet – Biogaia som ändå gav positiv avkastning. Rezidor – Tethys hade flera motgångar, både innan perioden och under. Därför så fortsatte de värderas ned kraftigt.

Nu till det intressanta. Hade någon frågat mig för 3 månader sen vilka jag hade satsat på att hålla i tre månader, så hade jag satsat på majoriteten av den övre halvan. Detta hade gett mig ca 21,5 % i avkastning. Istället fick jag 9 % mot index på 17,5 %. Varför detta? För det första var jag alldeles för aktiv till en början. Istället för att ha en horisont på ett år så var jag in och ut ur aktierna dagligen. Jag lekte runt med tekniska hjälpmedel, men insåg att det bästa hade bara varit att hålla i aktierna och låta dem vara på kontot. Därefter gick det bättre, jag hade ca 15 aktier som var i uppåtgående trend och bytte ut någon enstaka ibland. Därefter bestämde jag mig att sälja av allt och satsa på min kvantitativa portfölj. Mina innehav i den kvantitativa portföljen har gått bättre än index sedan jag sålde. Misstaget var däremot att jag inte behöll mina aktier i min aktiva portfölj, utan sålde av allt för att vänta med att gå in igen efter ett tag. Den 9:e februari var min aktiva portfölj fullt investerad igen. Under tiden hade jag förlorat -6,3 % mot index sedan årsskiftet. Nu har portföljen gått +2 % mot index sedan dess, vilket har tagit igen förlorad mark.

De läxor som jag kan dra av det hela är att inte drastiskt ändra en strategi, utan ta allt i steg. För mycket aktivitet försämrar utvecklingen än förbättrar den. Jag tror att det går ändå att ha en aktiv portfölj baserad på värde och momentum där jag investerar på medellång sikt. Jag blir inspirerad av flera sparare med större portföljer som ändå tillåter en liten aktivitet men med små delar av portföljen. Jag vet att jag har ett behov av att vara lite aktiv, därför så har jag en liten del av kapitalet i just den aktiva portföljen där jag får göra aktiva val. Detta blir en slags värdeinvesterarportfölj, men något mer aktiv. Det ska tillåtas att bränna fingrarna ibland, något som jag nu gjort de senaste tre månaderna.

Utöver denna så kanske jag väljer att starta en net-nets/deep value portfölj dessutom, den ser jag som mindre aktiv men där jag köper aktier för att hålla i ett år och sedan byta ut. Här känns lämpligt med 1-2 case i månaden som jag köper och sedan inte tittar på förrän om ett år. I mitt föregående inlägg om småbolag insåg jag två saker; dels att min aktiva portfölj bör endast vara koncentrerad på large och mid cap, då jag främst söker pålitliga aktier som är nedvärderade. Denna portfölj är mer main stream och baserad på marknadsklimatet. I min andra net-nets eller deep value portfölj, kommer jag nog främst köpa billiga småbolag eller andra case som inte alls är gillade av marknaden (contrarian) eller som är bolag lågt värderade relativt till intrinsic value (Rottneros, JLT och Doro är tidigare exempel). Håller med Aktieingenjören, Kenny, SoU och Irving Kahn som kommenterade att här finns många guldklimpar om man vill söka undervärderade företag, men här är regler riktigt viktiga. Det är inget att ha i en aktiv portfölj där man tillåtit sig själv sälja eller köpa på kortare basis, utan det är innehav att behålla länge. Min första tanke var att ha det i min aktiva portfölj, men insåg att jag fick alldeles för lätt kalla kårar att sälja dessa. Bättre då att dela upp innehavet mellan två portföljer. En som verkligen är aktiv och en som är semi-aktiv, alltså jag bestämmer köpen men rör inte innehavet på ett år. Mer om min nya portfölj i ett senare inlägg.