Jag behöver köpa nya kaffemuggar och kollar runt på olika alternativ och slås återigen av skillnaden i pris för i stort sett likvärdiga produkter. Det står emellan att köpa så kallade ”white label goods”, t.ex. Ikea eller Ica porslin, eller märkes/designporslin. Det intressanta är prisskillnaden. För en i stort sett likvärdig produkt, en kaffemugg, antingen från Ikea eller något designermärke, med liknande kvalité, så betalar man ungefär 15 kr för en Ikea mugg medan man betalar 150 kr för en designmugg. Det enda som skiljer; designen/märket. Att kvalitén skiljer tycker jag inte, har ärvt ett antal Arabiamuggar och dessa har gått sönder i större utsträckning än mina ikeamuggar. (Har nu kvar 2 av 4 Arabiamuggar och 3 av 4 Ikeamuggar som jag faktiskt använt intensivare). Så att köpa 6 nya muggar kostar mig antingen 90 kr eller 900 kr beroende på om jag vill ha en designmugg eller inte.
Det är intressant att det kan vara sån prisskillnad. Förr så motiverades det med att kvalitén var så pass mycket bättre för märkesvaror. Nu tycker jag inte det skiljer så avsevärt mycket mellan märkesvaror och icke-märkesvaror. Mellanprissegmentet, varor utan märke men till bra kvalité, har vuxit markant på senare år. En ikeamugg har samma kvalité och nästan lika snygg design som en designmugg, men för en bråkdel av priset. Icas pasta är ungefär lika god som Barillas pasta. En skjorta för 500 kr håller ungefär lika bra som en för 1000 kr. Bildelar från mekonomen fungerar lika bra som orginaldelar. Om det är någon skillnad så är den oftast marginell och detta för ett markant högre pris. På senare tid har jag blivit ett stort fan av så kallade ”white label goods” och intressant nog så kallar The Economist indexfonder för det inom finansvärlden. Så ”white label goods” har kommit på bred front och har kommit för att stanna!