Snart firar den amerikanska centralbanken fem och ett halvt år sedan de satte räntan till 0,25 % (eller 0 %) den 16:e december 2008. Många ekonomer kritiserar nu att den lågräntepolitik som man infört på 1990-talet har lett till att man nu har en sekulär stagnation (secular stagnation). Detta innebär att den monetära policy som centralbankerna nu har är för dålig för att ta hand om kriser. Detta då man slår i golvet och måste införa stödköp av bl.a. statspapper när det inte går att sätta räntan under noll vilket den amerikanska centralbanken nu har fått göra. Bland annat så menar man på att denna lågräntepolitik blåser upp lånebubblor som den som ledde till krisen, samt omfördelar rikedomarna från medelklassen och de fattiga till de kapitalstarka. Ekonomerna Larry Summers och Paul Krugman är de mest kända som menar på att denna lågräntepolitik måste ändras och Paul Krugman skrev igår på sin blogg ett längre inlägg om det, se här. Han menar på att vi måste höja inflationsmålet till 4-5 % för att kunna uppnå full sysselsättning under kriser samt för att motverka framtida skuldbubblor. Vi borde inte gå tillbaka till 70-80-talets åttaprocentiga inflation då denna var alldeles för hög och urholkade lönerna, utan snarare den inflation man hade på 50-60-talet som var 4-5 % och var effektiv. Nu har den underliggande inflationen inte legat över 2,5 % sen 2008 och kommer nog inte vara över det innan 2015-2016 då det nästan gått 8 år. Japan är ett tydligt exempel på vad som händer om ett land går in i en deflationsspiral, något vi inte vill hamna i. Så hoppas nu att det kommer att ske någon ändring för ekonomins bästa.