Då massmedia allmänt är dåliga på att redovisa fakta och siffror i sina artiklar så är det intressant att läsa på vissa samhällskritiska och politiska bloggar så som Cornucopia?. Senast idag så la han upp en artikel om hur utanförskapet har minskat, baserat på uppgifter från SCB. Utanförskapet här antas vara det procentuella antalet helårsekvivalenter som får ersättning i form av bidrag och ersättningar. Här ser man att antalet personer och procent stadigt har minskat sedan 90-talskrisen från ca 22 till 14 procent. En intressant studie nu lagom till valår. Däremot så uppstår vissa kritiska frågor angående denna studie: hur många av dessa har istället hamnat utanför det sociala skyddsnätet? Och är sysselsättningsgraden verkligen högre? Är inte utanförskapet högre nu när ersättningarna är lägre?
Angående sysselsättningsgraden så har den minskat sen 80-talet, se graf nedan från Ekonomifakta (Svenskt näringslivs informationshemsida). Den är ungefär 5 % mindre än mitten av 80-talet men ca 5 % mer än mitten av 90-talet. Något annat som är intressant att konstatera är frågan om att trots utanförskapet minskat, om det ändå har ökat? För att de som var icke-förvärvsarbetande i mitten av 90-talet hade då 75 % av medelinkomsten för de förvärvsarbetande jämfört med 56 % idag. Antalet som har under 60 % av medianinkomsten och som anses fattiga i dagens Sverige är 13,8 % idag jämfört med 7,3 % i mitten av 90-talet. Så de som står utanför arbetsmarknaden idag är utanför i en högre grad än på mitten av 90-talet, men antalet personer som är det har minskat. Frågan är vilken minimum-nivå vi tycker är acceptabel. Ersättningarna till de icke-förvärvsarbetande har ändå nominellt ökat med ca 20 % sen mitten av 90-talet.
