För att undvika fattigdom och massarbetslöshet så föreslår de att man skulle kunna införa basinkomst för alla vuxna, något som ligger på förslag i Schweiz. Det Schweiziska alternativet är att man får en basinkomst på 2 500 franc per månad, vilket är ungefär en tredjedel av medellönen. Om det skulle implementeras i Sverige så skulle det innebära en inkomst på 10 000 kr per månad. Detta skulle i så fall ersätta a-kassa, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och studiemedel. Då man skulle tjäna ungefär det dubbla efter skatt på ett vanligt jobb så skulle det vara motiverande att jobba. Det skulle också pressa upp lönerna för låglönejobb, då flera av dessa skulle gå över till basinkomst. Frågan är sen hur hållbart detta system är. Nästan 20 procent av personer mellan 20-64 är inte sysselsatta. Det innebär ca 1,2 miljoner. Om alla dessa skulle få 120 000 kr per år skulle det kosta 144 miljarder. 1 procent kapitalskatt skulle ge 108 miljarder. Så en kapitalskatt skulle nästan täcka kostnaden för basinkomst. Notera också att a-kassan, sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen och studiemedel ligger på nästan totalt 209 miljarder idag (se tidigare post). Så basinkomst är inte helt orimligt.
The Economist föreslår basinkomst som svar till snabba förändringar i samhället på grund av digitaliseringen
The Economist har en specialupplaga denna vecka om världsekonomin och den tredje stora tekniska industrirevolutionen, digitaliseringen. Där nämner de flera resultat som jag nämnt tidigare här på bloggen att forskare har kommit fram till då hälften av alla jobb kan komma att försvinna de närmaste 10-20 åren. På grund av denna stora förändring så kan allt fler bli arbetslösa och allt fler hamna i låglönejobb då andra jobb byts ut av datorer. De enda som kan dra nytta av det hela är de som automatiserar, de som äger kapitalet och chefer. På grund av denna snabba förändring och för att undvika fastlåsningseffekter och fattigdom på grund av massarbetslöshet så ger de några förslag. Bland annat menar de på att man bör beskatta land, fastigheter, konsumtion och koldioxid, något som nämnts ett flertal gånger av skribenterna på Ekonomistas. Dels behöver det ske mindre regleringar av arbeten, utan anställda ska lättare kunna flytta mellan branscher.