The Economist har denna vecka en specialupplaga om digitaliseringen i dagens samhälle. Där menar de på att allt mer arbetar- och tjänstemannayrken håller på att försvinna och ersättas av datorer, vilket utgör en stor samhällsförändring och politisk utmaning. Det kan vara intressant att jämföra hur det är uppdelat idag. Följande så ger jag en grovt förenklad bild över arbetskraften idag.
Normalt brukar man dela upp arbetskraften i arbetare och tjänstemän. Idag är fördelningen ungefär 50-50, där allt fler arbetare arbetar inom servicesektorn. Tjänstemännen i sin tur är uppdelad i två grupper, lägre och högre tjänstemän. Lägre syftar på de som har gymnasieutbildning eller kort universitetsutbildning, t.ex. redovisningsekonomer, socionomer, lägre chefer och sjuksköterskor, oftast yrken inom TCO. Högre tjänstemän syftar på de akademiska yrkena med längre utbildning och väl avlönade, som civilingenjörer, civilekonomer, läkare, jurister, högre chefer och forskare.
Idag är enligt SCB lönerna 25 600 kr per månad för arbetare inom privat sektor, jämfört med 36 600 kr per månad för tjänstemän inom privat sektor. Totalt 43 % högre lön. Tjänstemannayrkena kan delas in i två, där lägre tjänstemän har en medellön kring 30 000 kr per månad, jämfört med högre tjänstemän som har en medellön kring 50 000 kr per månad.
Vilka yrken är drabbade av digitaliseringen? Främst är det arbetare och lägre tjänstemäns yrken som lätt kan bli automatiserade. Högre tjänstemän har också vissa yrken som kan bli det, men oftast är dessa med i automatiseringsprocessen plus att de kan ta över yrkena för lägre tjänstemän. Frågan är hur man ska skapa jobb åt resten av befolkningen. Mitt svar har tidigare varit att vi behöver dra ner på arbetstiden för att minska tillgången på arbetskraft då automatiseringen ger en minskad efterfrågan. Dessutom om 10 procent lägre moms på tjänster införs, så ökar efterfrågan på tjänster och fler service-jobb ökar. (10 procent lägre moms på tjänster skulle enligt beräkningar öka konsumtionen med 10 %, eller tjänstekonsumtionen med nästan 20 % om vi antar att hälften av konsumtionen är tjänster.)