Privatlån, billån, konsumtionslån, blancolån, kredit. Kärt barn har många namn. I stort sett handlar det om att låna utan säkerhet. Det kan vara till bilen, renovering, konsumtion eller att investera. Som många fått uppleva det senaste året har räntan på dessa lån gått upp markant och det kan vara intressant att ställa frågan om det är vettigt att ha, speciellt som investerare.
Det hela utgår från premissen; ta privatlån eller ta av sina investeringar (givetvis beroende på hur mycket man kanta av). Det blir i stort sett en jämförelse mellan räntan på privatlånet mot förväntad avkastning på sina investeringar. Men det finns oftast alternativ.
Lån med säkerhet oftast bättre
Det flesta har insett att låna med säkerhet är oftast bättre på grund av lägre ränta. Räntan ligger oftast flera procentenheter under räntan på privatlån och är oftast den lägsta man kan få som privatperson. Alla tänker här oftast på bolån, men faktiskt ger värdepappersbelåning med rabatt liknande nivå på ränta och ett alternativ för många investerare. Genom att nyttja det kan man också spara flera procentenheter i ränta per år.
Dessutom kan det vara vettigt att investera framför att amortera om man har en belåningsgrad man klarar av och är nöjd med. Detta eftersom avkastningen för de flesta investeringsalternativ vi har överstiger den ränta vi behöver betala. Det är egentligen först när vi maxat utrymmet som vi kan låna med säkerhet som privatlån kommer in i bilden.
Sen vill vissa ta lån för specifika saker (billån för bil, bolån för bostad, etc). Men det är bara en form av mental accounting som egentligen inte är fullt rationell. Själv anser jag lån är lån oavsett vad det är för syfte där alla lån slås ihop på skuldsidan i sin privata balansräkning och som vi är personligt ansvariga för.
Ränta på privatlån vs avkastning för investeringar
Om vi väl tar privatlån ska vi ställa det mot att ta av våra investeringar. Det är inte helt enkelt att utvärdera då vi inte vet exakt framtida ränta på privatlån eller framtida avkastning på våra investeringar. Det vi i alla fall kan säga är att dagens ränteläge är mer ”normalt” i historiskt perspektiv vilket gör att det är helt okej att utgå från dagens räntor.
Jag testade själv att se vilken ränta jag kan få på olika håll. Den ligger runt 6-8 % beroende på syfte (privatlån, billån, leasing, värdepapperskredit utan säkerhet). Den är givetvis personlig men är i nivå med vad som ofta annonseras på olika håll. Givet 30 % ränteavdrag blir det ungefär 5 % per år efter skatt.
Det ska vi då jämföra med förväntad avkastning. 7 % förväntad avkastning brukar nämnas på många håll för en global indexfond. Det är inte helt taget ur luften utan i nivå med en inflation på 2 % plus de 5 % realavkastning som aktier globalt har gett sen 1870 (enligt både NBER och Credit Suisse).
Detta kan givetvis variera och enligt Research Affiliates är det idag endast 25 % sannolikhet att en globalfond kommer att få 5 % realavkastning kommande 10 år på grund av höga börsvärderingar (räknat i USD). Samtidigt är sannolikheten närmare 90 % i billigare marknader som Stockholmsbörsen, Japan och tillväxtmarknader (pga stark dollar). Så det hela beror på var vi investerar framöver och vad vi tror att förväntad avkastning är på våra investeringar.
Givet det historiska snittet får vi alltså en avkastning på aktier i nivå med räntan på ett privatlån. Som det ser ut nu kan utfallen variera kraftigt beroende på hur vi investerar så frågan blir högst personlig beroende på vad man tror om sin framtida avkastning. Sen får man givetvis ställa en säker ränta på runt 6-8 % mot en osäker framtida avkastning på aktier.
Konsumtion kostar 5 % per år
I stort sett handlar det hela om att konsumtionen kostar 5 % per år, antingen i form av lån eller missad avkastning. Kapital kostar. Det är ju egentligen hela premissen med att man ska spara på sikt. Avstår man från konsumtion idag kan man konsumera mer imorgon och med ränta på ränta är uppskjuten konsumtion idag mer värd i framtiden.
Så till sist handlar frågan om hur mycket man vill konsumera idag mot morgondagen? Oavsett om man betalar kontant, tar lån eller leasar kommer det att kosta i form av betalad ränta eller missad avkastning. Jag tror det kan ta emot mer för många att sälja av en del av portföljen än att ta ett billån/leasa bilen. Samtidigt är det netto likvärdigt idag.
Själv tycker jag att det också är ett kraftfullt verktyg att undvika överkonsumtion genom att ta av sina investeringar. Jag har hittills undvikt att låna för bil och annan konsumtion och enbart använt pengar jag sparat ihop. Detta just för att det tar emot mer eftersom det tydligt innebär missad framtida avkastning.
Det handlar också om att minska riskerna i sin ekonomi. Den som har billån och kvar sina pengar på börsen blir dubbelt påverkad när räntorna går upp och börsen faller. Därför tycker jag också att ta privatlån är ganska likvärdigt med belåning för vi kan ju trots allt alltid ta ut ett privatlån och investera det.