Framtiden för ingenjörsutbildningen

Som utbildad civilingenjör och då jag undervisar på universitetet är ingenjörsutbildningen och dess framtid något som ligger nära. I senaste numret av “Ingenjören” (en facktidning för Sveriges Ingenjörer) har de en intressant artikel om att endast hälften av alla som börjar civilingenjörsutbildningen tar examen inom 8 år. Trots de framtida bra förutsättningarna för ingenjörer där ca 98 % får ett relaterat jobb inom ett år och en arbetslöshet på en procent är det många som hoppar av.

Genomströmning är också ett aktuellt ämne inom just universitetet och det är inte bara ett problem på civilingenjörsutbildningen. Också andra breda utbildningsprogram som lärare och civilekonomer har stora avhopp (se UKÄ:s rapport). Därmed verkar det vara ett allmänt problem för högskolan, och inte bara något enbart civilingenjörsutbildningen lider av.

Ett förslag för att öka genomströmningen som många gånger kommer upp är att korta ner utbildningen och göra den mer specifik. Högskoleingenjör är i dagsläget en sådan variant av civilingenjörsutbildningen och där är genomströmningen ännu lägre, trots att utbildningen är 2 år kortare mot civilingenjörsutbildningen. Detta trots att efterfrågan framöver för ingenjörer kommer främst vara bland högskoleingenjörer, då industrin förväntas ha en stor efterfrågan av ingenjörer med mellanlång utbildning eftersom många gymnasieingenjörer går i pension.

En stor del som hoppar av gör det på grund av att de insåg att utbildningen inte var vad de tänkt sig. I civilingenjörsprogrammet är det också vanligt att många hoppar av då utbildningen är långt svårare än de tänkt sig. Det är en ordentlig skillnad mot gymnasiet och i många kurser kuggar ca hälften av studenterna (notera att dessa är bland de bästa studenterna på gymnasiet). Själv har jag fått uppleva det i förstahand genom att undervisa mekanik, vilket oftast är en av de kurser studenter har svårast med och där i snitt hälften kuggar tentamen.

Att många hoppar av första året är nog bara naturligt, då man måste lära sig om utbildningen är rätt för en själv. Sen behöver det inte vara ett så stort problem att folk inte slutför utbildningen, speciellt för ingenjörsyrken som inte kräver yrkeslegitimation. Man har ändå fått en stor del av kunskapen och flera av de jag känner som hoppat av senare i utbildningen har ingenjörsjobb.

Trots det är det i dagsläget brist på högkvalificerad arbetskraft. Att ha en stor del högkvalificerad del av befolkningen driver oftast utvecklingen och är bra för framtiden. Speciellt framöver ser det ut att behövas flera inom utvecklande/kunskaps-yrken, då arbetslivet omvandlas allt mer. Men samtidigt har inte studenter lättare att ta sig an svårare utbildningar och de studenter som börjar på universitetet idag är många sämre utrustade än de som började för 20-30 år sedan. Så ett större behov av högutbildade men samtidigt färre studenter med rätt förkunskaper är dilemmat svenska universitet ställs inför idag.

Jag tror att man därför måste tänka om lite hur man utför högre utbildning. Det kan innebära att införa bättre pedagogik och mer aktiva metoder för utlärning, vilket studenter oftast är vana med från gymnasiet. Det kan hända att man blir tvungen att ge mer hjälp och stöd i utbildningen, men också kanske tänka om de klassiska programmen och utveckla nya. Mycket av värdet i en högskoleutbildning är signalvärdet och mycket av de specifika kunskaperna är inte så relevanta. Många har t.ex. inte mycket användning av en- och flervariabelanalys och mekanik i sitt yrkesliv. Ett större fokus kan också ges på att skapa breda program för att bilda studenter, alltså ge en generell utbildning inom relevanta områden för arbetslivet, då kommande arbetsliv troligtvis kommer kräva en bredd av kunskaper och att man löpande under karriären byter arbetsuppgifter.

Vi får se vad som händer med ingenjörsutbildningen framöver och universitetsutbildningar i allmänhet. Det viktiga är oftast de färdigheter man får på universitetet. Att förstå logik och hur man programmerar är t.ex. en sådan, de som jag känner som hoppade av sina utbildningar arbetar alla med programmering. Jag tror att programmering i kombination med specifika sakkunskaper kommer vara en riktigt stark kombination framöver. De flesta av de jag pluggat med har jobb där dessa två kombineras och flera känner att det inte krävdes fem år tuffa studier för det. 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *