Mot kvantinvestering och vidare

Jag har insett att jag har börjat bli allt mer av en så kallad ”kvant” (engelska quant) när det kommer till investeringar, vilket innebär att jag snarare går på data än att göra egna bedömningar. Senaste förändringarna i den aktiva portföljen har blivit att automatisera den alltmer för att kunna frigöra tid till annat och inte behöva oroa sig för den allt för mycket. Den har nu gått bra sedan start, men trots det har det tagit många timmar och mycket grubblerier, även om det som verkligen gett avkastning varit att köpa efter enkla principer. Till början var det billiga aktier efter EV/EBIT som hade bra momentum (prisuppgång). Därefter gick det över till att mer investera i både svenska och amerikanska bolag och när läge gavs blev det billiga tillgångsbolag inom råvarusektorn med bra F-score. På senare tid har fokus legat på både net-nets och billiga bolag efter mått så som value composite.

Den senaste förändringen är nu att jag kommer att dela upp portföljen i två, en net-nets portfölj som kommer investera i net-nets, nu i USA och allt eftersom världen över. Detta görs en gång per år och de mest kvalitativa net-netsen kommer att väljas ut.

Den andra delen av portföljen kommer investera i de billigaste bolagen av bra kvalité, främst efter value composite och hög F-score (se checklistan under fliken ”Aktiv portfölj”). Det blir helt enkelt att investera i de mest kvalitativa billigaste bolagen som finns och till en början främst i USA.

Problemet med att investera i de allra billigaste bolagen är däremot att de kan gå dåligt i en björnmarknad. USA är ännu inte riktigt i en björnmarknad och med resten av världen inne i en så kan det ske när som helst. På grund av detta var jag lite sugen att applicera en hedge beroende på om S&P 500 är under MA200 eller ej (se blogginlägg från förra veckan) i denna portfölj för att eliminera marknadsrisken vid större nedgångar. Däremot ger inte det märkbart högre avkastning i längden och marknadstajmning är då bättre att lämna åt den delen som är sparad i taktisk tillgångsallokering.

Ett alternativ är att investera i de bolag med låg värdering men högst momentum, då de brukar klara björnmarknader bättre. Däremot har jag svårt att få till ett bra system för att investera i dessa aktier utan snarare fokuserar på de lägst värderade aktierna av bäst kvalitet. Alpha Architect har också visat att billiga kvalitativa bolag kan klara nedgångar bra och momentum inte gör mycket om man redan kollar för kvalitet (deras system är liknande men med EV/EBIT + F-score istället för value composite + F-score). Mer om det i kommande inlägg.

Allt eftersom kan man sedan utveckla detta system och se över de kriterier som används för att köpa de billigaste aktierna. Just nu tillämpas F-score där de med F-score under 5 undviks, men där prioritet är fortfarande att hitta de aktier med lägst värdering. Dessutom så kan portföljen breddas när den blir större och ersätta de ETF:er som nu används för att kringå dyrt courtage och få global exponering.

Följande är dagens fördelning av det totala aktieinnehavet:
20 % amerikanska net-nets
20 % amerikansk value comp + f-score
20 % internationella ETF:er
8 % svensk value comp
8 % svensk value comp + momentum
8 % svensk magic formula
8 % svensk EV/EBIT
8 % svensk EV/EBIT + momentum

Fördelningen ovan öppnar upp för lite dynamik i investerandet och kriterierna i de amerikanska portföljerna kommer att förändras eftersom. Målet är att framöver göra de internationella och på så sätt öka den globala exponeringen.

Nu får vi se hur dessa portföljer går framöver, ovan är utvecklingen för alla portföljer sedan start exklusive de internationella ETF:erna. Fortsatt är det mycket råvarubolag i den amerikanska portföljen som investerar value composite och det kommer det nog fortsatt vara då dessa är billigast i USA. Hittills har inte den exponeringen varit så dålig eftersom den gett + 40 % i år, men om vi ser ytterligare turbulens kanske det inte är den bekvämaste exponeringen, idag är t.ex. portföljen ner -5 %.