Reflektioner över global exponering

Hur ska man tänka över global exponering egentligen? Enligt finansiell teori bör man investera helt globalt och då Sverige utgör endast 1 % av världens börsvärde bör man ha runt 1 % av sina aktier i Sverige. Det är däremot långt ifrån verkligheten för de flesta investerare, då man oftast har en tendens av att investera på hemmaplan då courtaget är billigare och det är lättare att ha koll på företagen. Däremot är det lite väl riskfyllt att ha alla sina pengar på hemmaplan.

Ett sätt att lösa det på är att ha en portfölj likt Dual momentum, som automatiskt investerar i den mest fördelaktiga marknaden. Det gör att man får enkelt en global exponering och inte riskerar alldeles för mycket i kronor räknat. Också den globala modellen i kronor räknat har gett i stort sett samma avkastning som i dollar och inte gett någon avsevärd nedgång. Trots det så har den också underpresterat svenska marknader under åren 2010-2013, vilket kan ha varit påfrestande. Därför kan det alltid vara bra att ha en mix.

För ett rent mekaniskt och kvantitativt sparande i aktier kan det också vara vettigt att fundera på hur ens globala exponering ska se ut. Här är det oftast lite svårare, eftersom det är svårare och dyrare att få internationell data och investera globalt i aktier. I dagsläget erbjuder nätmäklarna främst billigt courtage i Norden och Nordamerika som då blir de aktuella marknaderna. Här är det också viktigt att ta in växlingskostnaderna vilka är 0,25 % per transaktion. Om man nu vill investera globalt efter kvantitativa metoder finns det alternativ så som Alpha Architects ETF:er Quantitative Value och International Value. Kvantitativa strategier har fungerat ganska bra i Sverige och för att minska valutarisken så kan man nöja sig med en fördelning på 50 % i Sverige och 50 % i resten av världen. USA är ett alternativ då det är en stor marknad som är riktigt beprövad för kvantitativa metoder.

Om man är mer aktiv så kan man också ställa liknande fråga. Själv gillar jag gå efter vart det finns värde, men trots det så kan det vara smart att fundera på hur ens globala exponering är. Liksom med de kvantitativa strategierna kan en 50 % i Sverige och 50 % globalt vara lämpligt, också här då antalet marknader är ganska begränsade till USA och övriga Norden, om man inte vill betala en massa i courtage.

Om man nu gör som många investerare och sparar endast i svenska och amerikanska aktier och dessa visar sig gå över till att få en japansk utveckling av aktiemarknaden (20 år utan någon större utveckling), hur ska man då parera det? Studier har visat att värdeinvesterande i Japan, i form av t.ex. Magic formula har fortsatt gett ca 15 % avkastning per år där trots den magra avkastningen för index. Detta har fortfarande slagit en simpel global indexfond vilket man kanske tagit som alternativ för att få global exponering.

Mitt eget val är att investera i aktier i Sverige, Norden och Nordamerika än så länge och få övrig global exponering via ETF:er. Framöver kommer förhoppningsvis bättre tjänster för att investera globalt (endast de senaste åren har det blivit klart mycket billigare att köpa aktier). Att tvunget ha endast ett globalt sparande tror jag inte är nödvändigt, utan mycket mer avkastning kan fås via att välja att investera på rätt sätt. Trots det bör man ändå ha en del av sitt sparande utanför Sverige. Har också ett inlägg på gång som handlar om att utöka sin kvantitativa portfölj globalt. 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *