Jag har fått en del frågor av intresserade läsare på sista tiden. En av de frågorna som jag tyckte förtjänar ett eget inlägg är frågan om nu kvantitativ investering är så bra, varför gör inte alla det? Många som pratar om kvantitativa investeringar har en tendens att skriva att det är så bra, vilket gör det med all rätt att man ska vara skeptisk. Själv var jag ytterst skeptisk till kvantitativa investeringar när jag först kom i kontakt med det, speciellt då min första kontakt var med den magiska formeln. Bara det namnet är ju otroligt löjligt och med påståendet att den ska slå marknaden lät bara sjukt i öronen av en som trodde benhårt på effektiva marknadsteorin. Tur nog tog nyfikenheten överhanden och Joel Greenblatts bok beställdes hem, lästes ut på en dag och sen var jag såld. Nu ett och ett halvt år senare har jag avverkat 15-20 böcker, ögnat igenom över 100 vetenskapliga artiklar och tusentals blogginlägg i ämnet och kan säga att jag tror på det på riktigt. Det har också gjort att jag kommit till insikten om varför inte alla vill göra det eller använda det.
För det första, många har inte den approachen till aktieinvesteringar att det gäller att få högst avkastning över tid. Vissa förstår inte riktigt effekten av ränta-på-ränta metoden. Man tror aktier är något man köper och så tiodubblas aktien ibland eller går mot noll ibland. Nästan helt binärt och därför uppfattar många aktieinvesteringar som rent spelande. Det är den mer generella uppfattningen om aktier och den som når ut i medier. Om historier om aktier når ut i dagstidningar är det just fall där någon blivit stormrik på Fingerprint eller förlorat allt på Ericsson. Man hör inte så mycket om personen som investerat i Fenix Outdoor och ÅF och nästan tiodubblat pengarna senaste 10 åren.
Det för ämnet vidare till nästa punkt. Aktier, oavsett om de är köpta via en kvantitativ metod eller inte, kommer fortfarande vara mycket volatila och genomgå björnmarknader. De flesta kvantitativa strategierna har sett nedgångar på -50 %, en ordentlig nedgång som de flesta inte skulle klara. Då kvantitativa metoder inte heller kan lyckas varje år, gör detta att det är ännu mer smärtsamt. Se t.ex. i USA där värdeaktier var ner ca 20 % mer än index när det var som värst i januari. Strategin anses vara trasig och man ger upp.
En annan aspekt är att många tror att de kan slå en kvantitativ strategi. Speciellt när man också kan få rätt ibland. Visst kan vissa av företagen i en strategi ha uppenbara problems som alla såg och de realiserades vilket drog ner aktiekursen ytterligare. Jag har haft många intressanta diskussioner med andra bloggare om just detta och där många känner att de personligen inte kan följa en kvantitativ strategi då det inte passar deras investeringsmetodik. Varje person har egna preferenser och om en investeringsmetod inte passar en är det svårt att fortsätta. Vissa gör det till och med medvetet, utan tro att man kan göra bättre, likt en som vet att det är bättre att träna och äta nyttigt ändå inte gör det.
När det kommer till egna pengar investerar många med hjärtat. Hellre vill man investera i ett företag man tror på och som sakta men säkert växer. Utdelningsinvesteringar är väldigt populära av denna anledning, då man helt enkelt kan investera i bra bolag och sakta men säkert se sin utdelning växa. Många andra aktiva investerare gillar investera i bra bolag de vill hålla på sikt, med Warren Buffett som ledstjärna. Grahams råd för den defensiva investeraren är verkligen det som de flesta inom bloggvärlden följer där många har måttot att köpa och behålla för evigt. Det blir både lättskött och gör man bra ifrån sig går det att slå index över tid. Här går det faktiskt också att applicera en kvantitativ strategi och de som kollat in Börsdata har kanske noterat ”Graham”-screenern där som gör just detta. Själv kan jag erkänna att jag många gånger velat ha en sådan portfölj på sidan av de kvantitativa.
Sen finns det också skeptikerna. De som helt enkelt aldrig faller för en strategi utifrån ett empiriskt underlag. Dels kan det bero på att de anser att det är data-mining och aldrig kommer att fungera, eller så tror de helt enkelt inte på empiri eller ett vetenskapligt angreppssätt. Logiska resonemang och rationellt beteende kan kännas främmande och man tror hellre på sin egen magkänsla än på hårda fakta. Detta kan också vara utbrett inom investerarkretsar, där jag t.ex. tankar finns som reflekteras över i detta inlägg på Oldball Stocks (för mig helt främmande tankar). Många påstår att investering är alldeles för komplext och att den som försöker sig på något som är framtaget utifrån studier kommer att misslyckas.
På det stora hela, det finns otroligt många anledningar till varför alla inte använder kvantitativ investering. Bra är väl det! För oss investerare som inte bara förlitar oss på vår magkänsla, spår i teblad (alltså gör prognoser), är disciplinerade och köper det som är billigt kommer i slutändan tjäna på det. Låt de andra leka sitt spel, använd istället beprövade metoder och köp det som är billigt.