Utvärdering av aktiv strategi

En del av mitt sparande förvaltar jag aktivt i aktier utifrån egen analys, vilket utgör i dagsläget ca 15 % av mitt totala sparande. Nu har jag gjort det i lite mer än ett års tid och tänkte i detta inlägg utvärdera min aktiva strategi och funderingar kring denna. Det har gått bra och portföljen har gått 20 % bättre än SIXS30 under denna tid, men mycket beror också på grund av mitt fokus på småbolag vars index är upp mer än så. Dessutom har mina kvantitativa portföljer gått lika bra med minimalt arbete.

Nuvarande strategi och brister
Min aktiva strategi har varit att investera i billiga bolag med bra tillväxt och bra utveckling. Jag har gått mycket på mina egna studier och fokuserat på att kolla på de bolag som finns i mina kvantitativa portföljer. Fokus har legat på att hitta de bolag som har en stadig vinst och omsättningstillväxt och är värderade lågt till deras intjäningsförmåga mätt i EV/EBIT.

Däremot har det varit svårt att hitta bra bolag till en bra värdering i denna högt värderade marknad, det har också varit svårt att avgöra om vinsten är stabil och hur dyrt företaget ska vara. Förra året var momentumeffekten riktigt stark vilket gjorde att det var lätt att falla för bolag som fortsätter upp. Det var också svårt att köpa absolut billiga företag då många bolag hade rekordvinster och höga multiplar. Att köpa baserat på intjäningsförmåga är svårt, speciellt i högt värderade lägen. Nu är det få bolag med en EV/EBIT under 10 i jämförelse med tidigare år, vilket har varit ett av de kriterier jag försökt gå på. Utöver det så är det svårt att avgöra hur stabil företagets vinster är och om det verkligen är en bra investering, speciellt om man försöker vara contrarian och gå mot massan.

Under året har jag också insett att detta sätt att investera aktivt får en att göra en massa mänskliga fel: Man antar att en 10-15 %-ig tillväxt i vinster kommer fortsätta stadigt in i framtiden (vilket de oftast inte gör). Man kollar efter trender som kanske inte finns eller som man missbedömer. Man kollar på aktiekursen och säljer det som går upp, trots att det kan fortsätta gå upp. Man är alldeles för kortsiktig i sina beslut och låter marknadens rörelser gå ut över sitt eget agerande. Man följer åsikter och idéer på sociala medier och bloggar och låter dessa gå ut över sitt beslutsfattande. Man kollar där alla andra kollar och efter det alla andra kollar på, vilket gör att det är svårt att skapa överavkastning.

Jag insåg att mitt sätt att agera på var mycket likt det som både Joel Greenblatt och Tobias Carlisle skrivit om angående mekaniska strategier, där jag plockat ur de fina företagen ur kakan och sållat bort de fula. Greenblatt har gjort en undersökning där hans egna medarbetare fått investera efter hans Magic formula och kom fram till att de underpresterade stort då de plockade bort surkartarna, vilka är de som driver överavkastningen. I en annan studie som citeras i Tobias Carlisles bok ”Deep value” har författarna jämfört avkastningen för de bolag med lägst P/E, P/B och P/FCF för bolag med låg försäljningstillväxt mot de med hög. Det visade sig att de med låg överpresterade de med hög med 40-50 % på 5-års sikt. Detta är bolag som fem år innan de valdes hade en 2,5 %-ig försäljningstillväxt och utklassade bolag med snitt 14 %-ig tillväxt. För P/B-bolagen var till och med vinsttillväxten i snitt negativ och ändå utklassade dessa de lågt värderade bolagen med tillväxt. Så att som jag och många andra gör så ger det alltså lägre avkastning av att kolla på bolag som haft en bra tillväxt föregående 5 år.

Detta får mig att hamna i ett dilemma. Vad ska man kolla på om nu tidigare tillväxt inte ger någon vägledning, det är otroligt svårt att köpa trender och undvika bli påverkad av beslutångest eftersom ens investeringstes kanske inte håller? Dessutom, med den strategi jag applicerar så är det med stor sannolikhet att jag kommer få sämre avkastning än mina mekaniska strategier då jag väljer bort de ”fula” och osäkra företagen. Visst, jag tror fortfarande att en sådan strategi kommer ge bättre avkastning än index, men om jag kan få bättre avkastning att investera mekaniskt är arbetet bortkastat. Det är därför superinvesterare som Joel Greenblatt och Warren Buffett snarare rekommenderar att man investerar mekaniskt istället.

Tankar på framtida strategi
Av denna anledning har jag åter letat mig tillbaka till att börja kolla på net-nets och tillgångsbolag istället. Jag kollade mycket på net-nets för ett år sedan, men kom fram till att det var svårt att investera i dessa mekaniskt utan en del arbete och det var ganska dåligt med net-nets på marknaden, speciellt här i Sverige. Nu börjar det finnas en del tillgångsbolag igen på grund av det senaste halvårets turbulens och det börjar bli värt att leta. Dessutom så har också courtaget för USA-handel sänkts från över 100 kr till 10 kr på Avanza och Nordnet, vilket gör att man nu kan köpa amerikanska net-nets även om portföljen inte är på flera hundratusen kronor (notera att jag endast har 15 % i min aktiva portfölj).

Net-nets är Grahams strategi där man investerar i bolag värderade under NCAV = net current asset value och är omsättningstillgångarna minus skulder. I studier som gjorts på senare tid så har en årlig avkastning på runt 30 % fåtts i USA under åren 1975-2010 (flera olika studier) och runt 20 % per år här i Sverige och Europa under 2001-2012, läs mer på Värdebyråns utomordentliga sida om net-nets. Endast under 3 enstaka år gav net-nets negativ avkastning under 1975-2010. Problemet med dessa bolag är att de är riktigt fula (många går back), de är små (oftast bara några miljoner dollar i marknadsvärde) och de kan vara få under vissa tidpunkter. Därför gör det att denna strategi kan endast utövas av aktiva småsparare med tålamod och insikt.

Det som också är bra med net-nets är att det är en absolut strategi. Du köper inte ett bolag för att det är billigt relativt andra, utan du köper det eftersom det är billigare än dess tillgångar (om bolaget skulle försättas i konkurs så skulle du få mer tillbaka än det du köpte bolaget för). Dess dokumenterat höga avkastning (över 20 % sedan Grahams tid 1935) gör det också en intressant strategi att använda för att försöka slå mina andra kvantitativa strategier. Den kräver mer arbete än de andra och man kan använda en del extra mått så som F-score för att utvärdera kvalitet. Utöver det så har vi två riktigt bra källor för net-nets här i Sverige; Värdebyrån och Värdepappret.

Jag hittade också en annan bra sida om net-nets, kallad Net Net Hunter. Grundaren föll för net-net strategin likt Värdebyrån för några år sedan och har nu investerat kontinuerligt i kvalitets net-nets sedan dess. Sedan 2011 har han fått en avkastning på 360 %, vilket är 30 % per år. Han likt Värdebyrån koncentrerar sig på att försöka sålla ut de mindre dåliga net-netsen med olika kvalitetsmått. En intressant faktor är att hitta bolag med inte så hög skuldkvot och som han skriver om i denna artikel på OldSchoolValue. Så det finns en del att jobba på där. Utöver det så visar också studien som refereras till att också bolag med P/B under 0,3 ger i stort sett lika hög avkastning som net-nets, vilket kan vara intressant att kolla på.

En net-net portfölj bör bestå av minst 10 aktier eller fler för att få en bra diversifiering då varje aktie i sig är ganska volatil, gärna mer än 20 aktier är att rekommendera men därefter försvinner snabbt diversifieringseffekten. Jag har redan hittat runt 10-20 net-nets och några aktier med P/B runt 0,3 eller lägre med bra F-score. Tidigare i månaden köpte jag Lundin Mining (P/B 0,33 och F-score 5), TimkenSteel Corp (TMST, P/B 0,27, F-score 6 och Z-score 2,5) och Century Aluminium Company (CENX, P/B 0,24, F-score 6 och Z-score 2,2), alla låga P/B bolag under 0,3 och okej F-score. Jag kommer ta lite positioner i net-nets eftersom och göra lite analyser på dessa. Då jag inte är helt klar med mina krav så kommer det nog komma lite fler inlägg om detta här på bloggen.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *