Civilingenjörsutbildningens brister

Jag går nu en högskolepedagogisk grundkurs. Det är totalt en femveckorskurs där vi får lära oss hur vi kan lära ut våra teoretiska kunskaper. Under dessa veckor får vi ta del av vad för lärosätt det finns, hur man lär och hur man ska agera som lärare och vara i sin lärarroll. Dessutom så är fokus på vad vi vill att studenterna ska ta med sig. Det är riktigt intressant att sitta på denna kurs med deltagare från alla discipliner. Det har mig också fått mig tänka mer på min egen utbildning och de studenter jag möter i vardagen.

Själv har jag under längre tid varit kritisk till civilingenjörsutbildningen. Den är utformad att man ska stoppas full med material och kunna lösa typproblem. Mot slutet av utbildningen kommer man på att man kanske ska testa studentens problemlösningskunskaper och skickar då ut denne i ett examensarbete där man får göra något projekt som man sedan får sin examen på. Jag själv gjorde också innan dess ett kandidatarbete, och märkte att jag efter 3 års studier stod helt oförberedd för uppgiften. Det var inte en svår uppgift, det var att mäta krafterna på en vinge på ett horisontalaxlat vindkraftverk. Dessa och liknande uppgifter ställs man inför och är tyvärr efter 3-5 års utbildning helt lost i hur man ska gå tillväga. Här gällde det inte att lösa typproblem, här gällde det att lösa ett verkligt problem. Det är först då man inser att man behövt de djupa kunskaperna och förståelsen i utbildningen.

Enligt högskolelagen så ska utbildningen på grundnivå ge följande:

8 § Utbildning på grundnivå ska väsentligen bygga på dekunskaper som eleverna får på nationella program igymnasieskolan eller motsvarande kunskaper. Regeringen fårdock besluta om undantag när det gäller konstnärligutbildning.

Utbildning på grundnivå ska utveckla studenternas

– förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar,

– förmåga att självständigt urskilja, formulera och lösaproblem, och

– beredskap att möta förändringar i arbetslivet.

Inom det område som utbildningen avser ska studenterna,utöver kunskaper och färdigheter, utveckla förmåga att

– söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå,

– följa kunskapsutvecklingen, och

– utbyta kunskaper även med personer utan specialkunskaperinom området. Lag (2009:1037).

Så när vi började med vårt kandidatarbete så ska vi ha då ha utvecklat vår förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar, urskilja, formulera och lösa problem samt ha en beredskap att möta förändringar i arbetslivet. Jag kände att jag saknade alla dessa delar i min utbildning. Jag var drillad till att lösa typproblem, de problem som inte uppstår i verkligheten, och detta trots att jag var en engagerad och intresserad student som ville lära mig.

För mig så krävdes det att jag behövde åka till Schweiz och studera där på fysikinstitutionen för att få upp ett intresse för fysik och för att få upp ett intresse i egenvärdet att förstå fysiken. Det var där jag fick upp ett intresse för att förstå fysik och för att förstå fysikaliska problem och angripa dessa. Anledningen till detta var fokus på de djupa kunskaperna. Vi hade föreläsningar, sedan inlämningsuppgifter och när kursen var klar en muntlig tenta. Det var riktigt jobbigt, men jag är väldigt glad att jag gjort det. Det har verkligen ökat min förståelse för fysik, för ämnet och min förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar. Detta och mina år efter det har ökat min förmåga att ta in kunskap och bearbeta detta, gjort att jag nu kan bland annat tillgodogöra mig nationalekonomiska och ekonomiska forskningsartiklar. Jag gick också på fritiden 30 hp nationalekonomi och 15 hp historia och fick toppbetyg och jag är nu forskare i teoretisk fysik. Allt detta eftersom jag ökat min förmåga att tillgodogöra mig djupare kunskap och förståelse och i och med detta också fått ett ökat intresse.

Nu är jag tillbaka, står på andra sidan föreläsningssalen och undervisar (faktiskt i labbsalen, men ändå) och inser att fokuset återigen ligger helt fel. Studenterna framför mig lär sig typproblem, lärarna klagar på att de saknar förståelse och de kommer sen ut i arbetslivet eller till sitt första projekt helt oförberedda. Vi lär studenterna att beräkna trycket i en tank, när verkligheten de möter på arbetsplatsen är en helt annan. Mer än 90 % av de studenter som lär sig beräkna trycket i en tank kommer aldrig att göra det. De 10 % eller färre kommer göra det med avancerad programvara, där det inte är viktigt att beräkna trycket förhand, utan att förstå proceduren, att göra självständiga och kritiska bedömningar, att kunna urskilja, formulera och lösa problem. Vi fokuserar däremot på att tentera studenterna på att beräkna komplexa problem, utan att de förstår vad Newtons eller Eulers lagar innebär. Istället för att fokusera på att lära dem förståelsen, för hur fysiken fungerar, så lär vi dem att lösa typproblem.

Den sista allmänna punkten i lagen säger att utbildningen ska förbereda studenterna att möta förändringar i arbetslivet. Däremot fokuserar civilingenjörsutbildningen endast på att lära ut kunskaper, kunskaper som en stor del av de examinerade aldrig kommer att använda. Många av oss examinerade säger detsamma. Så det bästa vi kan ge studenterna, det är ett vetenskapligt förhållningssätt, ett sätt att angripa nya problem och göra det som högskolelagen säger. Skapa ett aktivt och utmanande studentliv, där fokus är att lära för livet och inte för tentan. Verkligheten ser inte ut som att alla studenter ska hamna på ett kontor som med papper och penna ska räkna på en hiss. Självklart behöver vi ämneskunskaperna, och självklart behöver ingenjörer kunna räkna. Men ett större fokus på att lösa problem och djupare kunskaper behövs för att vi ska möta framtidens utmaningar. Om vi ska ligga i framkant, så kan vi inte ha ingenjörer som bara kan räkna på typproblem, utan vi behöver tänkande individer som kan utföra framtidens utmaningar och problem. Räkna på typproblem och lära sig kunskaper utantill kan de klart mycket bättre i Asien, och det är inte svårt att lära en dator göra det utantill. Så för studenternas och vårt lands bästa så behöver vi klart förbättra upplägget av civilingenjörsutbildningen och på vilket sätt kunskap och förståelse lärs ut. Det verkar ske en förändring i institutionens arbete och jag hoppas att denna tar ordentlig fart, världen väntar inte.

För mer läsning i ämnet, läs gärna Jan Bolmesons inlägg på RikaTillsammans om att inte skaffa dig en utbildning för att få ett jobb, utan läs det du är intresserad av och skapa dig en talang. Han är också en civilingenjör i teknisk fysik, som sadlat om efter utbildningen. Det viktiga är att ha en idé och en tanke med sin utbildning.

4 reaktioner på ”Civilingenjörsutbildningens brister”

  1. Det projekt jag är absolut mest stolt över under min tid som student var att jag drog igång Uppsala Naturvetenskapliga Förening som sedan tog över iGem projektet där studenter tävlar i syntetisk biologi (http://2014.igem.org/Team:Uppsala). Det är en miljö där de som verkligen brinner för sitt ämne får chansen att lära sig precis det man bör lära sig som civilingenjör i molekylär bioteknik.

    Däremot har jag svårt att se hur vi ska göra om själva grundutbildningen då vi helt enkelt har alldeles för många studenter som saknar förmågan att förstå varför det man lär sig är viktigt. Även om man inte behöver beräkna trycket i gastank är det viktigt att man kan upprätta tolka och använda avancerade modeller på egen hand och det underliggande behovet verkar folk helt enkelt inte förstå trots att man egentligen borde ha lärt sig det redan på gymnasiet:

    Från Skolverkets läroplan för gymnsieskolan: tillägnar sig goda kunskaper i de kurser som ingår i elevens studieväg och kan använda dessa kunskaper för vidare studier och i samhällsliv, arbetsliv och vardagsliv, kan använda sina kunskaper som redskap för att formulera, analysera och pröva antaganden och lösa problem, reflektera över sina erfarenheter och sitt eget sätt att lära, kritiskt granska och värdera påståenden och förhållanden, och lösa praktiska problem och arbetsuppgifter, kan lära, utforska och arbeta både självständigt och tillsammans med andra och
    känna tillit till sin egen förmåga,

  2. Det låter riktigt vettigt, och det är sådana projekt som bör uppmuntras. Vet själv flera ingenjörstävlingar på fakulteten som verkar vara intressanta, anordnade en själv också och varit med att anordna andra. Däremot är det synd att studenterna inte utsätts för sådana uppgifter dagligen, och det är just det jag vill att de ska göra.

    Mitt förslag är inte att ändra kunskapsinnehållet eller sänka kraven, utan på ett aktivt sätt få studenterna att ha ett mer kritiskt förhållningssätt och kunna lösa problem. Jag kände själv att jag hade gymnasieskolans färdigheter när jag började, och de var dessa som sedan hjälpte mig under mitt kandidatarbete för att kunna genomföra detta.

    Det jag menar är att vi bör lära av humaniora och samhällsvetenskaper och ta en mer kritisk och bearbetande attityd till det vi lär oss för att skapa djupare förståelse. I grundläggande mekanik så skulle vi kunna ha individuella inlämningsuppgifter, där man får en vecka på sig att bearbeta ett problem och lösa detta. Labbkursen skulle kunna bytas ut mot ett labbprojekt där studenterna själva ska förstå en fysikalisk situation. Tentan skulle kunna bytas ut mot frågor "Beskriv hur du skulle kunna öka ett tryck i en tank?" för att testa studenternas djupare frågor. På så sätt skapa en mer aktivt deltagande, uppmuntra till djupinlärning och problemlösning. Inlämningsuppgifter och projekt är något som används i utbildningens senare del, men jag tror vi gör nya studenter en ohjälp genom att inte börja med det tidigare.

    Nu pratar jag främst om civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik där jag min uppfattning är att man vaggas in i en cykel om passiva föreläsningar sedan intensivt tentaplugg. Nu vet jag ej om det är något som riktigt sker på andra program, men jag har fått uppfattningen att vi är det program som är mest åt det hållet, vilket är synd. Jag hoppas att vi genom bättre metoder kan nå upp till högskolelagens mål, på ett sätt eller annat.

  3. Om man får kasta in en brandfackla…..
    Även om det var många år sen jag blev civilingenjör så är det några saker som slår mig.

    1. På min tid kunde man jämföra alla tentor från alla utbildningar. Det var ganska klart att vissa högskolor mest hade typproblem som studenterna var drillade i att lösa.
    Men en högskola var annorlunda, jag säger inte vilken. Där blev tentaresultaten också annorlunda, vill minnas att 10 till 15% klarade mattetentorna. Det blev många omtentor även för mig.
    Det var en mycket tuff utslagning det första året, men de som gick ut klarade sig bra ute i verkligheten.

    2. Som sagt, det är mer än 30 år sen jag gick ut, och det verkar som utbildningen har förändrats. Kanske har studier grundläggande matte minskat när de tillämpade ämnena ökat?
    Man vågar väl inte säga att det var bättre förr, men det var en annorlunda fokus på grunderna och en annorlunda utbildning.

    Problemet är att högskolorna får anslag baserad på antalet examinerade civilingenjörer. Då är det lätt hänt att man har överseende med bristande grundkunskaper. Även konkurrensen gör att högskolorna inte vill ha rykte om sig att vara svåra och att de måste hålla genomströmningen hög.

    Vi får allt fler civilingenjörer men jag är inte säker på att alla har den kompetens som man förväntar sig. Idag är en civilingenjörsexamen ingen garanti för självständigt tänkande. Tyvärr.

    Därmed inte sagt att alla är så, det finns fortfarande många duktiga civilingenjörer och vi får väl hoppas att dessa civilingenjörer för utvecklingen framåt. Åter tyvärr väljer många att lämna Sverige för bättre möjligheter på andra ställen. Man får väl hålla tummarna för att både utbildningen och det svenska samhället blir bättre i framtiden. 🙂

    Besser

  4. Tack för kommentaren.

    Det känns som en bra grej att kunna jämföra tentor. Tror att det går att göra nu, men det är svårt att få ta del av gamla tentor och de ligger direkt inte tillgängliga. Det är just typproblemen som jag vill komma ifrån. Men att man har knepiga frågor behöver inte heller betyda att man förstått bättre, se denna briljanta intervju med en Harvardprofessor som insåg att hans studenter inte fattat fysiken, trots att de kunde svara på knepiga frågor:
    https://www.youtube.com/watch?v=Z9orbxoRofI

    Jag håller med, det är synd att fokusen på grunderna försvinner. Allt ska idag vara tillämpat, något som snarare kan försvåra för studenternas förståelse. Mekaniken gjordes om till att vara mer tillämpad, man bytte ut kurslitteraturen mot en "ingenjörsbok" med hundratals ingenjörsmässiga exempel. Så istället för att ha en bok på 100-200 sidor har man nu böcker på 500-600 sidor som säger mindre, för att göra det lättare för studenterna för att de är "mindre teoretiska".

    Förut var t.ex. komplex analys, fluidmekanik och fasta tillståndets fysik obligatoriska kurser på teknisk fysik, men nu har de bytts bort mot mer "tillämpade" kurser, och flera kurser har gjorts om så att de har ett mer "tillämpat" innehåll. Mycket för att göra det lättare för studenterna, men på vägen tappar man deras förståelse, kritiskt tänkande och problemlösningsförmåga som är den viktiga.

    Ett annat problem är samhällets normer. Dessa lägger fram att det viktiga att lära sig är de kunskaper som är man kan ha direkt praktisk nytta av. Men en ingenjör måste också förstå naturen, vad som händer och inte bara sitta och räkna blint på problem. Genom ett felaktigt fokus får vi icke-självständiga hjärndöda ingenjörer som inte vet vad de gör, utan kan bara räkna.

    Ja, ett stort problem är genomströmningen. Vissa universitet har gjort det ännu svårare och ger endast pengar för de studenter som tagit poängen. Så om 30 % blir godkända så får man 30 % av pengarna. Tur nog så har det inte påverkat flera av de kurser jag varit involverad i, utan man har fortfarande kunnat underkänna 70 % av studenterna på grund av bristande kunskaper. Men att underkänna majoriteten av studenterna ser jag inte som ett mål i sig. Det viktiga är att vi lär dem rätt kunskaper och att dessa är bestående. Det är just det vad mitt projekt kommer att gå ut på.

    Jag hoppas att vi får ett ändrat fokus i undervisningen. Vi är flera doktorander och universitetslärare som är upprörda över den nuvarande utformningen, så jag tror det sker en förändring. Kollar vi runt om i Sverige så sker ett riktigt bra arbete med att försöka säkerhetsställa kvalitén på utbildningarna, och det är bara att hoppas att arbetet fortsätter åt rätt håll. Ska ta till mig av dina åsikter, det är riktigt intressant att få examinerade civilingenjörers synvinklar på det hela.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *