Nackdelen med ett ISK konto jämfört med en vanlig depå är att det kan vara hämmande i det långa loppet då det minskar den procentuella avkastningen. Man skattar ca 30 % av statslåneräntan vilket utslaget på längre perioder har inneburit att man skattat cirka 1 % av kapitalet i snitt. Detta innebär att avkastningen är en procent lägre, 7 % om man förväntar sig 8 % avkastning per år. Det gör att på lång sikt så kan det löna sig att ha vanlig form av aktie och fonddepå där man skattar 30 % av vinsten. I min beräkning så har jag jämfört att spara med 8 % avkastning per år och sen skatta 30 % av vinsten jämfört med att ha 7 % avkastning per år (med ISK). Enligt denna beräkning så förlorar man på att ha ett ISK konto efter 48 år, förutsatt att man inte gör någon fondflytt eller liknande under tiden. Även om min horisont är lång så känns det som att flexibiliteten väger över och därför väljer jag ett ISK konto. Om man dessutom skattar på ISK kontot på sin lön i form av ”utökat sparande” så försvinner denna form av minskade ökning.
Ytterliggare skäl till att använda ISK (investeringssparkonto)
De senaste utläggen om att slå igen avdragsrätten för pensionssparandet talar igen ytterligare för att spara i ett investeringssparkonto. Det är idag bara de 15 % av lönetagarna som betalar statlig skatt som tjänar på att ha ett privat pensionssparande. Di.se rapporterar idag (http://www.di.se/artiklar/2014/2/25/pensionsforsakringen-ar-dod/) att båda blocken är eniga att avdragsrätten för pensionssparande ska tas bort. Där talar de också för att ISK är en bättre sparform än att pensionsspara, vilket jag också håller med om.