James Montier är en av mina favoritförfattare och har skrivit boken ”Value investing”, en av mina favoriter när det kommer till investeringsböcker. Boken ”Value investing” är en sammanställning av ett antal artiklar han skrev under åren 2007-2009 där han tyckte att tillväxtmarknader och råvaror var alldeles för dyra och värdeaktier hade bra potential. Åren därefter var några riktigt bra år för värdeaktier, medan det motsatta skedde för tillväxtmarknader och råvaror.
Det är i alla fall en person som har vettiga åsikter och jag har nu läste igenom några av hans senaste artiklar, där den senaste är ”Six Impossible Things Before Breakfast”. I den artikeln sågar han fem påståenden som måste vara sanna för att dagens höga värderingar ska hålla (sjätte ”impossible thing” är hans egen slutsats). Dessa är:
- Sekulär stagnation är permanent och räntorna kommer vara låga för evigt.
- Diskonteringsräntan för aktier beror på vanliga räntan.
- Tillväxt och diskonteringsränta är oberoende.
- Bolag kan göra höga återköp i all evighet.
- Bolag har mycket likvider, vilket gör det tryggt i en nedgång.
Jag kommer inte gå in på dessa mer specifikt, utan rekommenderar att läsa hans artikel för att få en full förståelse. I alla fall, det är många aspekter som kritiserar att vi nu ser en ny normal av en högt värderad amerikansk börs. Som också andra värdeorienterade investerare säger finns det mer potential för avkastning utanför USA, där värderingarna inte är lika höga. I dagsläget är CAPE nära 29 för USA börsen vilket är ett av de högsta historiskt sett. Om nu CAPE går ner något till något ett normalläge på närmare 17-21 innebär det en låg avkastning framöver i USA. I jämförelse värderas Europa till CAPE 17, här i Sverige till CAPE 21 och tillväxtmarkander till CAPE 15. Klart mer attraktiva värderingar.
Kan också rekommendera att läsa en annan artikel han gav ut om ”The Deep Causes of Secular
Stagnation and the Rise of Populism” där han gör många träffsäkra observationer om ekonomin. Man märker att han som många andra investerare är kritisk mot den neoklassiska skolan och lutar lite åt det post-Keynesianska hållet (som Minsky och Steve Keen).