Det hela fick mig tänka. Hur mycket ska man lägga av sin portfölj på ett företag/aktie/idé? Tycker man som mig att norska laxbolag är undervärderade eller att välfärdskonsultbolag som Dedicare/NGS är det så kan man satsa på en eller flera av dessa. Oftast väljer man en av dessa, sedan kollar man efter nästa undervärderade aktie. Då är frågan hur många aktier man bör äga? Själv tycker jag att det som Geoff tar upp i sitt inlägg är ändå tydligt; begränsa antalet idéer/köp men att varje idé/köp kan delas upp på flera aktier. Jag kollade runt på ett antal portföljer och det är vanligt att många har 8-10 aktier. Själv hade jag 12 aktier efter mitt senaste inköp, men jag kände att vissa av dessa var mest bara utfyllnadsaktier då jag ville ha en diversifiering. Dessutom så känns det riktigt svårt att ha koll på över tio aktier, se vad som händer i bolagen och så vidare. Det hela resulterade i att jag valde att sälja de bolag jag mest hade som utfyllnad och som jag inte tror har någon avsevärd uppsida. Att som privatinvesterare satsa på sina 5-10 bästa idéer känns som en lagom nivå och är också vad jag tänker att göra framöver. Detta för att ha bättre koll på varje köp och innehav och vara riktigt kräsen i sina inköp. Om varje köp utgör mer än en tiondel av portföljen så är man noga med vad man köper, dessutom med en liten portfölj så känns det som att man investerar en betydande summa än endast några tusenlappar. Så jag tror 8-10 aktier som man har bra koll på är en bra start för privatspararen oavsett vad för strategi man kör. T.ex. brukar Placera rekommendera 10 aktier varje månad och Claes Hemberg har 10 aktier i sin folkportfölj.
Själv har jag därför tänkt sätta ett tak på 10 aktier i portföljen för att begränsa mig och vara riktigt hård i mina val av aktier. Det blir som en liten exklusiv skara som aktien hamnar i om den hamnar i min portfölj. För att också njuta av diversifiering så har jag en lägre gräns på 5 aktier, då diversifieringseffekten brukar avta vid runt 5 aktier, något som Greenblatt poängterar i sin bok ”You can be a stock market genuis” där han skriver att man behöver inte ha mer än 6-8 aktier för att få diversifiering. Så hellre kvalitet än kvantitet. Troligtvis kommer jag snarare att ha mellan 8-10 aktier än ner mot 5-6 aktier.
Jag använder däremot en annan sorts diversifiering och det är att ha olika portföljer. Utöver min aktiva så har jag min indexportfölj och min kvantitativa portfölj. I både dessa får jag en stor marknadsexponering vilket gör att jag inte behöver vara så nära marknaden i min aktiva portfölj. Som mycket forskning visat på är det enda sättet att slå marknaden genom att ha en stor aktiv andel. Genom att ha en liten portfölj är det lättare. Det är också därför jag inte gillar att investera de stora OMXS30-bolagen som är rättvist värderade, eftersom då kan jag lika gärna köpa en indexfond. Genom en stor aktiv del så behöver man inte göra som de stora fonderna och vara tvungen och ha många aktier i storbolagen. Det är därför jag hellre förvaltar mina aktier aktivt än att ge pengarna till en aktiv förvaltare och sätter in resten i en indexfond. Visst går det att slå index med en stor portfölj med storbolag, men jag tror det är lättare med en liten portfölj med alla sorters bolag, bara man är riktigt noga med att välja rätt sorts bolag.
Problemet är att folk inte vet vad diversifiering betyder. De flesta tror det betyder att man går och köper 10 aktier och sen har man diversifierat. Det har man riskmässigt ja, men tanken bakom en riktig diversifiering är att när aktie A går ner så ska aktie B gå upp eftersom deras affärside kompletterar varandra. "Den enes bröd, den andres död". Att få till en riktig diversifiering så som det är tänkt är också väldigt svårt.